Ingen bra månad men börjar komma i insikt med mig själv!

Har inte skött mig alls den här månaden. Har varit nere och bara känt blä på allt, har även insett att jag lägger ofantligt mycket pengar på mat, en del som jag äter o en jävla massa jag bara slänger. Låg hela dagen i soffan tills nu och kände fan nu räcker de, o även fast jag känt så förut så börjar jag inse att min och sambons 2 års dag kommer snart, vi kom överens om att vi skulle hoppa fallskärm och jag lovade mig själv och sa till honom att jag skulle börja träna och satsa på mig själv så jag inte ser på den dagen som något hemskt. Jag vet hur jag är, har velat hoppa fallskärm länge men varje gång jag tänker på de är min första tanke "stackars person som måste hålla i mig", så jag vill ner nu. Ska rensa kylskåpet idag och imorgon, sen tänkte jag köpa sallad och börja äta sallad och soppa till middag och lunch. Men så tänkte jag bara hålla på tills jag får tillbaka min aptit, just nu mår jag så illa av allt jag måste laga och sallad är det enda jag får ner. Kanske för att det inte luktar något. Så ska proppa köket med sallad och massa frukt. Idag när jag fick nog sa även mitt hjärna något smart. Kontakta din pt du vet att du inte kommer undan då. Så innan jag hann ångra mig maila jag henne förklara i vilken svacka jag hamnat i och att jag verkligen vill börja träna men har svårt att motivera mig till 100 och då vill boka tid så jag måste gå. Hoppas hon svarar snabbt och att jag kommer igång. Min sambo kommer hem på heltid den 26e april och jag fyller 23 år den 24 april så jag vill väldigt gärna lyckas gå ner några kilo iaf. Så han får se mig lysa på de sättet jag vill lysa, för just nu ser han bara en tjej som ger upp som har en tuff period. Jag tror att alla smällar i livet, och allt som kommit nu med min mosters sjukdom min morfars bortgång, mina egna mardrömmar och brist på sömn samt rädsla för att bli sjuk tar för mycket på min energi. Fick ett samtal från min mamma i veckan där hon sa att min moster ska göra så man kommer åt hennes uppgifter och jag eller mina kusiner får cancer i framtiden. De kanske låter dumt men jag är rädd, rädd för framtiden. Jag mött stora hinder i mitt liv och de känns som att så fort allt går bra händer något som får mig att vilja gömma mig. Trodde de sista skulle va min mammas sjukdom men sen kom min moster med sin och när jag trodde de var allt så dog min morfar. De liksom händer på en gång. Jag försöker vara stark men jag ska inte ljuga när min mamma berätta om min mosters beslut om uppgifterna blev jag som en liten flicka igen. Den flicka som fick sitta bredvid mamma och lära sig betala räkningar när hon var 14 ifall något hände. Jag önska ibland att jag inte visste så mycket så jag själv kunde utvecklas och ta tag i mig själv. Men samtidigt är de mitt fel också jag måste säga ifrån och jag har blivit bättre på det men har mycket kvar. Det jag ska börja med är att försöka lugna ner min inre stress och fokusera på mat. Ska även försöka få mig att röra på mig mer när jag mår som värst, träningen hjälpte förut när jag var arg eller ledsen så de blir mitt mål, göra något när jag känner att jag skiter i allt :)

prissccys blogg

Ingen bra månad men börjar komma i insikt med mig själv!

Kommentarer