När ska de va nog????

Jag vet att jag har lagt på mig en massa kilo, de har börjat bli så mkt att jag inte ens kan dölja det med ett leende eller något annat. Känner mig obekväm i precis allt. Ibland får jag för mig i huvudet att jag inte är så stor egentligen, köper kläder i L o tycker de är stora. Men idag kom svaret dom är inte stora dom är fan små. Jag köpte ett par jeans förut som jag knappt fick igen o målet var att få igen dom utan kamp, testa dom idag o de gick inte. Dom hade blivit för små. Jag har brutit ihop o de känns som jag nått min gräns men frågan är om jag verkligen har de. Jag har sagt andra gånger att nu räcker de o den här gången säger jag detsamma. Skillnaden är väl att andra ser min olyckliga min, andra ser min brist på livslust. Ibland vill jag inte ens gå ut. Igår skulle jag emellan två bord och min första tanke var, [FET]shit tänk om jag välter något[/FET]. Jag har aldrig tänkt så om mig själv förut, hela mitt liv är förändrat. Jag är olycklig och de tar även på mitt förhållande. Det jobbigaste är att även fast jag är så ledsen o känner mig så olycklig tar jag mig ändå inte ut på en promenad, jag äter inte bättre utan jag kör samma bana. [FET]Mat är min tröst och jag vet inte hur jag ska bli av med den[/FET]. Jag vet inte hur jag ska bli lycklig igen..

Kommentarer

18 april 2013 10:58

tolwyn

+1 på LadyGs inlägg. Börja med att ta hand om själen så kommer resten att börja ordna sig. Annars så bearbetar du symptomen och inte grundorsaken.
18 april 2013 10:40

prissccy

LadyG du har nog rätt jag behöver nog ta hand om själen först. De som känns tungt är väl att jag verkligen inte vill gå upp mer
18 april 2013 10:41

prissccy

Sommar87 hur fungerar itrim har hört om folk som gått ner med itrim
18 april 2013 07:57

Sommar87

Känner så bälte igen mig. Min räddning var att gå med i itrim. De är jättebra.
17 april 2013 23:03

LadyG

Har du någon du kan prata med om det här, verkligen litar på som du kan berätta för? Eller bär du allt inom dig, och försöker se stark ut utåt?
17 april 2013 23:14

prissccy

Har min sambo men han förstår inte allt han är smal som bara den o jag har bara kompisar som är smala oxå så svaret är väl till viss del kan jag prata med min sambo men annars nej
17 april 2013 23:21

LadyG

För mig var det så att jag behövde någon att prata ut med, jag hade en massa sorger och gammal smärta som jag ältade utan att få rätsida på något så jag åt istället. Visst, jag försökte gå ner i vikt med jämna mellanrum men det sket sig lika fort som jag började, eftersom jag inte tagit itu med roten till det onda. Det är kanske så för dig med, att du behöver ta hand om själen först? För om själva anledningen till att du behöver tröst försvinner finns det inte många anledningar kvar att ta till mat, det blir inte lätt men lättare än förut att bryta vanans och maten grepp då.
17 april 2013 23:23

LadyG

Det finns en tjej till här på MD som vet en förskräcklig massa om hur det är att vara i dina skor, om du vill: [LANK]http://www.matdagboken.se/?p=blogg&BloggID=15902736[/LANK]
18 april 2013 16:51

Sommar87

På trim har de gruppträffar där man pratar med andra i samma situation. Du har en personlig coach som hjälper dig att orka. De har olika matprogram med pulverdiet eller ändrad kost. De har enkel träning. Gå på en gratis introduktion så får du veta mer om det. Det är verkligen jättebra. Kolla på trim.se.
18 april 2013 16:53

Sommar87

Jag tycker du kan jobba med själen och kroppen samtidigt. Ingen idé att vänta, då ökar bara dina kroppsliga problem (misstänker jag).

Logga in för att skriva en kommentar.