Att vara glad för det lilla.

Jag kör ju VLCD nu för tiden och förutom i tisdags då jag slängde i mig onyttigheter har det gått riktigt bra. Idag kände jag dock för att äta. Så jag åt. Men inte onyttigheter, utan grönsaker. Och en liten skål med grekisk yoghurt och hallon, men sen räckte det. Det var jättegott, men istället för att trigga igång sötsuget så kände jag mig nöjd efter det. Så jag tackar och bockar att jag lärt mig något från LCHF. :) Min pojkvän är dock inte riktigt glad i det här med pulverdietandet. Han säger att han verkligen inte tycker om det och det gör att han känner sig hjälplös. Att han bara kan säga att jag inte får svälta mig så här men inte kan göra nått åt det. Som den yngsta av sex syskon har jag växt upp till att vara rebellen och säger någon att jag inte får göra nått - så gör jag ju såklart det motsatta. Så när min pojkvän säger att han inte vill att jag ska göra detta, istället för lyssna på vad han säger blir det som en extra push för mig att göra det. Haha. Jag låter som ett barn, men det är så jag varit hela mitt liv. Jag vill liksom visa att jag mår bra av det, att det hjälper mig nå mina mål och att jag klarar av det här på mitt sätt. Att jag är stark och gör vad jag vill. Jag måste ha rätt, nu kan jag ju inte bara lägga av och låta honom säga att jag borde lyssnat på honom. Måste. Ha. Rätt. Det är fantastiskt hur man kan lära sig saker om sig själv genom att sätta ord på det. Vitt på svart. Jag har aldrig varit en person som pratat om mig själv speciellt mycket. Det har gjort att jag haft svårigheter med att faktiskt veta vem jag själv är. Men när man skriver det, pratar om det, ser man sig själv från en annan synvinkel känns det som. Tummen upp för bloggar.

salomes blogg

Att vara glad för det lilla.

Kommentarer