Dåliga dagar - hej då.

Jag har haft bland dom sämsta dagarna på länge. Hetsätning, fingrarna nere i halsen, gråtit mig till sömns och lusten att ta en flaska vodka och gå någonstans ingen hittar mig. Men jag har inte gett upp. Saker kan bli bättre. Min bror tog självmord förra året. Det tog hårt på mig. Både min pappa och jag började tröstäta mer än förr, medan mamma knappt åt någonting. Jag tror inte någon av oss riktigt kommit ifrån det än. Så när jag har dåliga dagar och saknar honom mer än vanligt äter jag. Vilket leder till att jag mår ännu sämre. Och jag måste komma ur denna onda cirkeln. Innan det går för långt. Jag har köpt på mig ett lagar med pulvershakes och säger nu seriöst hej då till allt vad mat heter och jag tänker inte sakna det. Det är jag som kontrollerar min kropp.

Kommentarer

18 augusti 2012 09:11

1010238

Men varför utsätter du dig får så svåra situationer? Pulverdieter och hunger - hur många människor klarar det och sen blir du besviken på dig själv när det kraschar. De där pulverdieterna innehåller ju också mycket socker som gör en hungrig och sugen på mer socker. När du nu får flytta hemifrån och själv kan bestämma vad du äter så kommer det att bli bättre i alla fall. Men herregud, ät då hellre riktig mat med proteiner och fett som huvudsak - kött, fisk, ägg och grönsaker, så att du slipper bli hungrig och sugen och riskera att misslyckas. Framförallt kommer du att orka träna och plugga samt slippa tänka på mat hela tiden som man rimligen gör när man håller på med pulvershakes. Klart att du äter när du mår dåligt, men det blir ju inte bättre för att man svälter sig på sockerpulver. Har du någon du kan prata med om hur du mår också, ingen ska behöva må så där. Hoppas så att du får börja må bättre.
18 augusti 2012 09:27

salome

Jag vet att jag sätter mig i en riskfylld situation, men jag måste bara komma ifrån allt vad mat heter. Jag orkar inte planera vad jag ska äta hela tiden. Jag vill bara kunna ta min shake, dricka och sen vara färdig med det. Hunger är lite just nu som ett bevis på att jag gör rätt. Lite som träningsvärk. Tack för er omtanke, det värmer. Och jag brukar inte må så här, oftast är jag väldigt glad faktiskt. Men ibland slår det till liksom. Men det går över.
18 augusti 2012 09:37

1010238

Skönt att höra. Var rädd om dig själv i alla fall. Håll inte på för länge bara, se det som en kickstart och ät sen sånt som du kan må bra av i längden OCH som gör att du går ner i vikt om du vill det. Då slipper du kanske kasta dig över den där eländiga toscakakan i fikarummet :) Hoppas du får en fin helg.
18 augusti 2012 12:36

Nos

Jag beklagar sorgen. Ord finns inte för det som hänt dig, men jag beklagar. Och tänk på att vara snäll mot dig själv.

Logga in för att skriva en kommentar.