Nu gråter jag snart.

Jag klarar inte vara på jobbet bland kakor, bakelser och mat runt varje hörn. Inte när jag är så hungrig som jag är i mitt försök att köra vlcd... Men imorgon är sista dagen på jobbet. Och därför tänker jag äta riktig mat imorgon, inte vara hungrig på jobbet. Och satsar järnet på vlcd efter att jobbet är slut. Vad som fick mig att inse detta var att jag innan på min rast, när jag skulle dricka min nutrilett, satt ensam i fikarummet där det fortfarande fanns många små toscatårtor kvar. Det hela slutade med att jag åt en hel tårta. 240 gram tosca. Jag ville gå till toaletten och spy när jag insett vad jag just gjort... Jag ville gråta och gömma mig i ett hörn. Men plikten kallade och det var bara att återvända till jobbet. Detta, mina vänner, får inte hände imorgon också. Frossa två dagar i rad är mer än tillräckligt. Det får mig att känna mig dålig nog. Jag klarar inte av att inte klara detta. Min verkliga chans går just nu åt pipan. Åt helvete.

Kommentarer

16 augusti 2012 19:48

Nos

Men är det inte så att vlcd bara passar vissa-jag skulle tex aldrig klara det. Jag behöver mat, riktig mat. Kanske är det så för dig också?
16 augusti 2012 20:12

salome

Jag klarar det, så länge jag inte sitter med en tårta mitt framför näsan på mig, i min ensamhet, med texten `varsågod!` . :( hemma fungerar det fint. jag tänker inte ge upp. Och snart är jobbet över, då tänker jag ge mig fasen på att klara det. Familjen håller koll på mig, jag har inte några sötsaker att gå och snaska på och jag blir inte trött av jobbet. Jag känner att jag skyller allt på jobbet just nu, jag vet att jag bara har mig själv att skylla. Men ändå...
17 augusti 2012 07:20

Winge

Kämpa vidare, du fixar de :) Pepp Pepp Pepp till dig.

Logga in för att skriva en kommentar.