Pladask.

Jag hatar mitt jobb. Inte själv jobbet, men vad jobbet gör med mig. Jag jobbar på ett äldreboende (sommarvikarie) och oftast jobbar jag kväll. Vilket betyder att jag allt för ofta är själv och mycket av den tiden är jag i köket och tar hand om disk, kvällsmat och sånt. Sista timmen innan nattpersonalen dyker upp är jag även helt själv, alla gamlingarna sover och så klart har en kollega som var sista dagen idag lämnat inte bara en stooor chokladask utan även FYRA toscatårtor till oss. Och jag föll pladask. Hungring, sugen och inte en själ som såg mig, gluffsade jag i mig. Jag som var så peppad att faktiskt klara av VLCD och kände att detta verkligen var min chans att gå ner dom kilona jag vill. Och jag klarade inte ens två hela dagar utan att äta onyttigheter... Jag vill bara gråta och jag mår så dåligt. Hur kan jag låta mig själv göra detta?! Varför kan jag bara inte säga nej?! Men jag tänker inte låta detta hindra mig. Okej. Jag snubblade rejält. Men jag har bara två kvällar kvar på jobbet innan det är över. Sen har jag ledigt en vecka innan jag flyttar in i lägenheten med mig bror. Inga sötsaker som lockar, inga sena, trötta, ensamma kvällar med choklad upptryckt framför näsan. Jag klarar detta. Jag vill så förbaskar jävla mycket gå ner i vikt och jag KAN! "#¤%"#¤%&@£$@€. Raseriutbrott. Jag ska visa allt godis i världen att jag klarar detta. Framförallt ska jag visa mig själv. Och mina föräldrar som sett mig gå från en diet till en annan utan att lyckas. Detta är min stund. Min chans. Mitt liv. Det är jag som styr över mig själv. Nu jävlar.

salomes blogg

Pladask.

Kommentarer