tjocka kinder!

När jag väger lite är ansiktet väldigt väldigt smalt, har väldigt markerade kindben och käkar medan kinderna är knappt existerande. Jättefint tycker jag det är då jag är, ja smal. Nu ser det däremot ut som att jag har blåst upp två ballonger och stoppat in i munnen, konstant. Visst att det har blivit lite bättre, ( kikade på mitt gymkort tidigare och en bild är där tagen från första dagarna på dieten ) men endå. Allting tar så lång tid!! Egentligen är problemet inte det att jag vill gå till max och käka ett suprememål med en green and garlic eller gå till ica och inhandla en påse lösvikt och lite sourcream & onion chips. Jag älskar allt det där, och har saknat det varenda dag.. jepp, det är ingen överdrift.. VARENDA DAG i de två år jag bott utomlands och jag vet att det kommer bli omöjligt att äta det de närmaste 8 åren då jag drar min kos till värmen igen om bara ett par månader. SÅ som jag sa, självklart är jag sugen, men problemet är nog att jag känner mig deppig just pga det där. God mat är en salva för min själ. När man står och svettas på trappmaskinen på gymmet läser man alltid tidningar som iform osv, i mer lr mindre varenda nummer står det om överviktiga personer som gått ner i vikt och de har kommit till insikten att " jag mådde dåligt och åt för att trösta mig själv " eller " jag var beroende av socker ". Vad gör man om man är överviktig utan att något av de alternativen passar in? Hur motiverar man en viktnedgång och att kanske inte sluta, men dra ner på det som är bäst i livet? Långsiktig livsförändring, ja.. det betyder alltså ge upp det som är roligt? Och nej, mitt liv är inte tomt. Jag har massvis med vänner, en glad sportig familj och en pojkvän som älskar mig rullande som trådsmal. flummigt dagboksinlägg, mkt tankar som rusar runt i skallen just nu.

tina87s blogg

tjocka kinder!

Kommentarer