tiwesas blogg

99093

Jojjobantare av guds nåde. Jag har nog alltid tyckt att jag har lite övervikt, ända sedan jag var i 10-årsåldern i början av 90-talet, och gick på viktväktarna första gången tillsammans med en kompis under andra året i gymnasiet - det var exakt hur skämmigt som helst, och superhemligt. Eftersom detta var före internets tid fanns det inte så många att låta sig inspireras av, men en tjej i vår skola hade gått ner 30 kg m VV. Jag vägde in på 81,6 om jag inte missminner mig. Över 80 i alla fall. Helt sjukt - tyckte jag då.
Jag gick väl ner några kilo och sedan gick jag upp dem igen - började på viktväktarna ett antal gånger och försökte ha ätstörningar, som andra, normala människor kunde ha. Så jag försökte att hetsäta, vad sägs om 10 småfranskor med off-brand-nutella? Enda problemet var att jag kunde inte riktigt kräkas, hur jag än försökte. Alltså gick jag upp i vikt, och några år efter denna episod vägde jag in mig på gymmet där mina kompisar tränade. Jaha, tresiffrigt!? Ja, det var ju verkligen inget vidare, en hel del träning den veckan gjorde att jag veckan senare var under 100-strecket, men sen uppehöll jag mig ett rätt bra tag över 90, ett par viktväktarvändor och jag kom ner under 80 t.o.m. Flytt utomlands och MYCKET choklad och mackor, och upp över 90 igen. Träffade en karl och gick ner till drygt 70, blev gravid, nästan 100, ammade - 72 kg, gravid - nästan 100 - ammade och kom faktiskt någorlunda i form - 71 kg. Mådde dåligt i 1-2 år och gick upp 12 kg. 83 kg alltså, och där började i somras, dagen efter midsommarafton började jag med LCHF för första gången i mitt liv, än så länge (mitten av oktober) har jag som minst vägt 72,3 kg, men är för närvarande uppe på 73,8 igen, försöker hitta på konstiga sammanträffanden som gör att jag EGENTLIGEN väger 72,3, men att jag bara har lite mer vatten i kroppen, men sanningen att säga var jag nog mer uttorkad när jag var på 72,3, och det går rätt långsamt om man fuskar lite då och då. Nu har jag i alla fall börjat träna, och unnade mig alltså rätt många stuvade makaroner (eftersom jag älskar det) till lunch. Försvarar mig (inför mig själv) med att "om jag inte hade LCHFat hade jag ätit mycket mer", och "jag ska ju ändå träna ikväll, så det gör inte så mycket om man äter lite mer än man borde av kolhydrater idag". Försöker träna bort det tänket. Tänker att jag ska köra en vecka med strikt LCHF. Med början imorgon.

15 november 2013 10:40

Afte

Just nu sitter jag och tänker på att en normal människa som har en massa sår i munnen som svider exakt hela tiden kanske helt enkelt låter bli att äta på ett tag, eftersom allt man stoppar i sig svider något rent infernaliskt. Men så gör inte jag, jag står inte ut med att vara hungrig, så det svider och jag äter. Ändå. Och dricker varmt te. För om det gör riktigt ont så känns det som att det dödar bakterier eller virus eller vad det nu kan vara. Mycket peppande att läsa om det också: det försvinner vanligtvis av sig själv inom loppet av 1-2 veckor. Jippie.

Kommentarer

15 november 2013 10:43

carotta

brukar finnas nåt på apoteket man kan skölja munnen med så lindras det lite. jag har brukar dragits med förkylningsblåsor förr så jag vet att det ska finnas ..
15 november 2013 10:48

tiwesa

Ja, jag tror att det är klorhexidin man kan pröva gurgla också, smakar förskräckligt bara. Men jag jobbar hemifrån och har inte tagit mig upp och ut än, men snart blir det apoteket. Tack för tipset <3
15 november 2013 11:37

Halfdevil

Använd zendium tandkräm så minskar risken för nya afte sår. Afte är verkligen ett elände när dom dyker upp. Mina har en tendens att sätta sig långt bak i svalget, känns som en grym halsfluss typ. Fick återigen grymma besvär efter att varit utan i flera år, nu när jag fick giftstruma, och min läkare tror det är nån typ av autoimmun reaktion, ingen vet ju till 100%. Virus el bakterie är det iaf inte och smittar gör dom inte heller, och tur är väl det. Finns även ett bedövningsspray man kan använda lokalt på såren, samt även en salva som påskyndar läkningen, vet dock inte om dom går att köpa utan recept.
15 november 2013 12:11

paloma

Prova med C vitamin brus, det brukar påskynda läkningen.
15 november 2013 13:48

Mabban

Hlfdevil, afte är en virusinfl, och det smittar om man pussas!!
15 november 2013 14:44

Halfdevil

Nej Mabban, afte smittar inte och är inte heller nåt virus, tänker du kanske på höstblåsor? Taggat från 1177 "Både höstblåsor och herpes är smittsamt, afte smittar inte. Herpesvirus smittar genom direktkontakt, ofta genom pussar eller kyssar." » Länk Här finns mer info om afte. [LANK]http://www.internetodontologi.se/dyn_main.asp? page=241[/LANK] [LANK]http://www.afte.se/om-afte/[/LANK]
15 november 2013 17:37

Mabban

OK!
16 november 2013 09:47

lenlov

Jag drabbades av riktigt svår afte 2003. Hela svalget/halsen var ett stort sår. Jag var så infernaliskt hungrig men kunde inte äta för att det sved så fruktansvärt. Jag levde på lite glass och kall mjölk. Jag minns vid ett tillfälle på jobbet när jag var helt slut av hunger, och bet i en banan, tuggade och svalde den. Gick sedan omkring och stampade i golvet av smärta och tårarna sprutade. Det gjorde så otroligt ont. Jag fick blåsorna i juli och fortfarande i september hade jag sår kvar i halsen. När väl blåsorna var borta hade jag gått ner fruktansvärt mycket i vikt, typ benrangelnivå. Det betydde att jag hade vant mig vid att äta betydligt mindre så jag hade svårt att sedan få upp vikten. Dessutom hade jag i flera månader efter de sista blåsorna försvunnit en obehaglig smak i munnen vilket gjorde att mat smakade äckligt.Min läkare sade han tyckte fruktansvärt synd om mig. Det brukar de faktiskt aldrig säga, men jag såg nog förskräcklig ut i halsen. Han sade att denna typ av afte endast, orättvist nog, drabbar icke rökare men att man får det bara en gång. Sedan finns det förstås de enstaka afteblåsorna man får ibland och som gör väl så ont...men då på ett begränsat ställe. Av läkaren fick jag en slags tjock pasta som jag placerade på blåsorna med hjälp av baksidan på en sked och den pastan lindrade en del smärta. Hoppas du snart slipper eländet. Jag tycker jättesynd om dig! Det är hemskt att vara så himla hungrig och inte kunna äta alternativt leva med denna fruktansvärda smärta om man försöker svälja något.

Logga in för att skriva en kommentar.