tiwesas blogg

99022

Jojjobantare av guds nåde. Jag har nog alltid tyckt att jag har lite övervikt, ända sedan jag var i 10-årsåldern i början av 90-talet, och gick på viktväktarna första gången tillsammans med en kompis under andra året i gymnasiet - det var exakt hur skämmigt som helst, och superhemligt. Eftersom detta var före internets tid fanns det inte så många att låta sig inspireras av, men en tjej i vår skola hade gått ner 30 kg m VV. Jag vägde in på 81,6 om jag inte missminner mig. Över 80 i alla fall. Helt sjukt - tyckte jag då.
Jag gick väl ner några kilo och sedan gick jag upp dem igen - började på viktväktarna ett antal gånger och försökte ha ätstörningar, som andra, normala människor kunde ha. Så jag försökte att hetsäta, vad sägs om 10 småfranskor med off-brand-nutella? Enda problemet var att jag kunde inte riktigt kräkas, hur jag än försökte. Alltså gick jag upp i vikt, och några år efter denna episod vägde jag in mig på gymmet där mina kompisar tränade. Jaha, tresiffrigt!? Ja, det var ju verkligen inget vidare, en hel del träning den veckan gjorde att jag veckan senare var under 100-strecket, men sen uppehöll jag mig ett rätt bra tag över 90, ett par viktväktarvändor och jag kom ner under 80 t.o.m. Flytt utomlands och MYCKET choklad och mackor, och upp över 90 igen. Träffade en karl och gick ner till drygt 70, blev gravid, nästan 100, ammade - 72 kg, gravid - nästan 100 - ammade och kom faktiskt någorlunda i form - 71 kg. Mådde dåligt i 1-2 år och gick upp 12 kg. 83 kg alltså, och där började i somras, dagen efter midsommarafton började jag med LCHF för första gången i mitt liv, än så länge (mitten av oktober) har jag som minst vägt 72,3 kg, men är för närvarande uppe på 73,8 igen, försöker hitta på konstiga sammanträffanden som gör att jag EGENTLIGEN väger 72,3, men att jag bara har lite mer vatten i kroppen, men sanningen att säga var jag nog mer uttorkad när jag var på 72,3, och det går rätt långsamt om man fuskar lite då och då. Nu har jag i alla fall börjat träna, och unnade mig alltså rätt många stuvade makaroner (eftersom jag älskar det) till lunch. Försvarar mig (inför mig själv) med att "om jag inte hade LCHFat hade jag ätit mycket mer", och "jag ska ju ändå träna ikväll, så det gör inte så mycket om man äter lite mer än man borde av kolhydrater idag". Försöker träna bort det tänket. Tänker att jag ska köra en vecka med strikt LCHF. Med början imorgon.

26 oktober 2013 19:29

Första träningen på en vecka

Nu verkar förkylningen äntligen ha givit med sig - och gissa om det var skönt att gå o träna idag. Jag har också insett att även om jag åt en halv scone imorse eller vad det nu kan ha blivit så är det hur som helst mindre än jag hade ätit en vanlig lördag om jag inte hade varit på diet. Och nu åt jag ju faktiskt mindre tack vare att jag registerade kalorier. Med det som gick åt på träningen klarade jag ju faktiskt dagen! Hurra för mig ;-)

Kommentarer

27 oktober 2013 06:43

tiwesa

Ja, eller hur! Men men, snart kommer kanske en dag när man inte ens behöver kämpa längre för att inte ha sådana tankar.
26 oktober 2013 19:33

Eleganz

Men oj och är en halv scones så farligt och lägga så mycket på energi på. Lycka till och förstår att det var skönt att träna idag.
26 oktober 2013 20:00

tiwesa

Min frukost motsvarade 3/4 av mitt energibehov för hela dagen, kanske inte en stor grej om man har ett normalt förhållande till mat eller omman är van vid att kämpa sig igenom, men jag är mer van vid att ge upp. Och om jag har ätit en halv scone till frukost kan jag ju lika gärna äta pasta till lunch. Och pommes frites till middag. Och lördagsgodis. Och varför imte den där halva schweizernöt-chokladkakan som ligger i kylen. Därför är en halv scone, vanligtvis, en stor grej för mig, men den här gången, den gången jag verkligen lyckas, så unnar jag mig lite glass, godis och scones ibland. Men utan att ta ut svängarna alltför mycket. :-D
26 oktober 2013 20:06

Eleganz

Jag förstår hur du tänker och jag tror det är så viktigt att kämpa emot dessa tankar. Inget är förstört och det är bara ett lite avsteg som inte behöver följas av fler eller påverka så mycket som man tror. Jag har sjålv ätit två glasskulor idag men tar det lugnt då jag förstår mig själv och varför det hände. Håller helt med om att inte ta ut svängarna för mycket och önskar en trevlig kväll...-:)
27 oktober 2013 12:23

nrj

Bra där! Jag förstår hur du tänker, för jag är ju likadan själv :) Tror det är det där lilla sockermonstret inom en som så gärna vill att man ska ge upp, som intalar en att nu har du ju fuskat, då kan du lika gärna äta lite choklad också! Men i verkligheten så är det ju som du skriver, att om det går att bara hålla sig till en halv scones så gör det ju verkligen ingen skillnad! Å andra sidan kan det ju också bero på hur sockerkänslig man är. För om min del så tar det skruv om jag äter vitt bröd, det blir lite som godis i min kropp och så får jag ännu mer sug på eftermiddagen :/ Starkt gjort i alla fall och vad härligt att köra igång med träning igen. Pepp på dig :)

Logga in för att skriva en kommentar.