tiwesas blogg

98975

Jojjobantare av guds nåde. Jag har nog alltid tyckt att jag har lite övervikt, ända sedan jag var i 10-årsåldern i början av 90-talet, och gick på viktväktarna första gången tillsammans med en kompis under andra året i gymnasiet - det var exakt hur skämmigt som helst, och superhemligt. Eftersom detta var före internets tid fanns det inte så många att låta sig inspireras av, men en tjej i vår skola hade gått ner 30 kg m VV. Jag vägde in på 81,6 om jag inte missminner mig. Över 80 i alla fall. Helt sjukt - tyckte jag då.
Jag gick väl ner några kilo och sedan gick jag upp dem igen - började på viktväktarna ett antal gånger och försökte ha ätstörningar, som andra, normala människor kunde ha. Så jag försökte att hetsäta, vad sägs om 10 småfranskor med off-brand-nutella? Enda problemet var att jag kunde inte riktigt kräkas, hur jag än försökte. Alltså gick jag upp i vikt, och några år efter denna episod vägde jag in mig på gymmet där mina kompisar tränade. Jaha, tresiffrigt!? Ja, det var ju verkligen inget vidare, en hel del träning den veckan gjorde att jag veckan senare var under 100-strecket, men sen uppehöll jag mig ett rätt bra tag över 90, ett par viktväktarvändor och jag kom ner under 80 t.o.m. Flytt utomlands och MYCKET choklad och mackor, och upp över 90 igen. Träffade en karl och gick ner till drygt 70, blev gravid, nästan 100, ammade - 72 kg, gravid - nästan 100 - ammade och kom faktiskt någorlunda i form - 71 kg. Mådde dåligt i 1-2 år och gick upp 12 kg. 83 kg alltså, och där började i somras, dagen efter midsommarafton började jag med LCHF för första gången i mitt liv, än så länge (mitten av oktober) har jag som minst vägt 72,3 kg, men är för närvarande uppe på 73,8 igen, försöker hitta på konstiga sammanträffanden som gör att jag EGENTLIGEN väger 72,3, men att jag bara har lite mer vatten i kroppen, men sanningen att säga var jag nog mer uttorkad när jag var på 72,3, och det går rätt långsamt om man fuskar lite då och då. Nu har jag i alla fall börjat träna, och unnade mig alltså rätt många stuvade makaroner (eftersom jag älskar det) till lunch. Försvarar mig (inför mig själv) med att "om jag inte hade LCHFat hade jag ätit mycket mer", och "jag ska ju ändå träna ikväll, så det gör inte så mycket om man äter lite mer än man borde av kolhydrater idag". Försöker träna bort det tänket. Tänker att jag ska köra en vecka med strikt LCHF. Med början imorgon.

2 december 2013 11:41

Motionskalorier?

Insåg att jag har funderat på en grej, och ni är ju rätt många här som är på samma resa, så: nu har jag låtit bli att registrera motionskalorier ett tag för att effektivisera viktminskningen, men nu är det 6 veckor sedan mensen, så jag funderar på om jag äter för lite om jag skippar att äta extra för träningen? Vad har ni andra upplevt? Vet att många sa att om man ska lyckas komma ner i vikt fick man skippa motionskalorierna, men kanske inte är värt det om kroppen ska dra in på funktioner då?

Kommentarer

2 december 2013 14:28

hogis73

Vad jag har förstått så kan även högintensiv träning som man lägger in lite snabbt påverkar menstruationscykeln så den kan rubbas. Har själv aldrig när jag räknade kalorier på VV tiden ätit upp för att kompensera motionskalorier utan har sett det som bonus för snabbare nedgång.
2 december 2013 14:25

kaffe247

Tror lite som Yatzy där om du nu inte äter alldeles för lite i förhållande till träning. Vanliga promenader och andra motionsformer som bränner några hundra kalorier behöver man inte kompensera, men pratat vi om träning motion som förbränner mycket kcal och man kommer närmare +- 0 med kalorier in och ut så är det skäl att äta lite mer. Eftersom det krävs en viss basenergi för att hålla igång kroppens funktioner. 60% av de bort tränade kcal heter det att man kan äta utan att riskera vikt uppgång. En annan möjlighet är ju graviditet. Har du gjort ett test? Jag bara frågar, inget ont menat =)
2 december 2013 15:05

lflickan

Kroppen behöver extra energi om du tränar mycket och hårt så det kan väl inte vara fel att äta upp delvis eller alla av motionskcal. Ligger du på underskott bör du gå ner ändå. Tänk långsiktigt, hur vill du äta sen när du nått din vikt, tänker du träna lika mycket då?
4 december 2013 08:54

tiwesa

Ingen graviditet - det är jag helt säker på, nu lär det väl i och för sig ordna sig oavsett - för nu har jag börjat gå upp en massa julkilon igen. :S
2 december 2013 14:14

yatzy

Kroppen kan väl komma ur balans bara av att man går upp/ner i vikt. Tror inte att din mens uteblir för att du äter för lite utan snarare för att du går ner i vikt, punkt. Väljer man att inte äta några av sina motionskalorier så bör man tappa lite mer i vikt. Men det där med att äta/inte äta upp dem beror lite på hur man är som person, hur ens kropp är och vilken form av motion man utfört..

Logga in för att skriva en kommentar.