Mitt mål
Tankarna efter dagens smyvägning snurrar på alla håll och kanter. Idag är dem mycket på målen jag har satt upp. Och framför allt på mitt slutmål på 70kg. Det finns ju många viktiga anledningar till varför jag vill gå ner i vikt. Och sedan finns det den där anledningen som känns ytlig men som för mig också är en viktig anledning. Att jag vill vara nöjd och stolt över min kropp. Jag vill ha en snygg kropp! Innan jag gick upp all denna vikten så låg jag på gränsen till överviktig enligt BMI. 76-78kg vägde jag till mina 178cm. Jag såg mig själv som tjock då. Varför? Jo för alla mina vänner var stickor!!! Ni vet pinnsmala, inte ens snyggt smala utan för smala!!! Jag var ta mig fan inte tjock då! Visst där fanns ett och annat kilo som kanske inte borde funnits där. Men tjock var jag inte, tjock är jag nu! Men då var det jobbigt, för jag var alltid den största tjejen. Kommer ihåg en gång när jag och en tjejkompis var på fest hos en bekant (vän var det aldrig men vet inte vilket ord som är rätt att använda). Var en ganska rolig fest, på en annan ort än där vi bodde. Kände i princip bara personen som höll i festen men det brukar sällan vara några problem. Min kompis hade en flirt med en kille. Jag gick iaf på toa vid ett tillfälle och medan jag är där inne hör jag hur ett några personer står och snackar så mycket skit om mig och om min vikt. Tog mina saker och stack därifrån gråtandes. Min tjejkompis stannade kvar. Ringde i panik runt till folk för att kolla om det fanns någon som kunde komma och hämta mig. Skulle ju åkt hem med min tjejkompis föräldrar men så blev det ju inte. Iaf när jag går från festen möts jag av två andra kompisar som bodde på orten där festen var.
Jag har ALDRIG riktigt blivit mobbad. Visst har jag liksom fått höra ett och annat elakt ord, men det har nog alla gjort. Men aldrig varit utfryst eller mobbad. Det har aldrig varit en del av min vardag. Den kvällen och den festen sitter så hårt i mig. Det är många år sedan och jag har andra erfarenheter nu och ser på min kropp på ett annat sätt nu än då. Jag är idag absolut inte nöjd över min kropp, men jag gör något åt det. Jag har satt mitt mål efter vad jag idag tycker om kroppen jag hade då, 76-78kg. Genom att ha studerat bilderna på mig själv. Hur jag vill se ut. Jag vill ha en kropp att vara stolt över. Jag vill inte gå runt och vara osäker på hur kläderna sitter på mig, alltid vara på helspän i sociala situationer där det finns människor som jag inte känner osv..
Samtidigt som jag funderar över mitt mål och allt som har påverkat mig så kan jag inte låta bli att undra hur ni andra satt era mål. För ibland när jag läser andras mål så känns det som att jag ställer högre krav på mig själv än vad ni andra gör. När någon som är 10cm kortare än mig har samma vikt mål som mig. Jag kan säga att jag då blir väldigt osäker på mig själv och mitt mål. Har jag satt ett orealistiskt mål? Kommer jag verkligen att klara detta? och massor med andra funderingar. Detta är ytterliggare bara ett bevis på hur osäker jag är kring vissa saker, och tyvärr så är min vikt och kropp en av dessa saker.
Kommentarer
-
Halloj!
Jag känner igen så mycket i det du skriver, jag är 177cm lång och född -80. När jag gick i skolan så var jag alltid längst och störst.... men jag har aldrig blivit mobbad, men jag har reflekterat över det varje dag. Jag har precis som du haft kompisar i 50-55 kg klassen vilket gjorde att jag framstod som enorm i jämnförelse.
Var nog inte förrän jag var ca 25 år som jag liksom accepterade läget, "stickorna" är i dagsläget 34år och inte pinnsmala utan en o annan bilring kan man ju se=)
Började en viktnedgång för länge sedan, vägde då 96kg, två år efter att vi fått vår andra dotter.. gick ner till 78kg, 3kg mer än då jag gick gymnasiet. Känslan var enormt skön, men tyvärr så la jag inget krut på att behålla min vikt så efter ett år så hade jag gått upp 10 kg igen=( Det är dom 10 kilon som jag tampas med nu och det går verkligen inte i raketfart. väger nu 84 kg efter drygt 3v med LCHF, loosat 3,9kg, mitt mål är 75kg.
En sak som satt griller i mitt huvud är att jag väger mig varje morgon vilket gör att jag uppmärksammar varje lite viktuppgång/nedgång under veckans alla dagar, dock kan slutresulatet efter en vecka vara positivt. Är nog bästa att stå på sig och väga sig 1ggr/v och mäta 1ggr/mån
Har ett delmål och det är att nå 80kg... Vi kan tampas tillsammans, jag håller på att tappa motivationen.. Klart att du fixar detta, men det tar låång tid, tog ca 1,½år för mig att minska från 96-78kg. Jag håller på dig!!
/ Jenny
-
Jag känner oxå igen mig yatzy
Jag tycker inte jag satt ett orimligt mål för min del. 164 cm och 70 kilo.
Enligt all expertis ska jag nog ligga under 60 nånting. !
Jötapetter....DET är orealistiskt , att åtminstone hålla i längden.
Jag har inga delmål utom att jag vill hinna gå ner några kilo innan en gyn-op framöver. Vill väl inte "skämmas"för mycket....
jenjon -3,9...det är ju toppenbra jobbat
-
För mig skulle jag nog gå ner mer än till 75 kg som jag satt som målvikt är 170 cm, men när jag gick ner till det sist var jag nöjd, med hur jag såg ut, hade då strl 38/40 i kläder. Jag kände mig bekväm, visst hade jag nog lite "fett" vikt att ta av, men mestadels var muskler. Har bara vid det tillfället varit ner på det. Har annars aldrig legat under 80 sedan jag var typ 13-14 år. Där av för mig så känns det orealistiskt att gå ner till 60 - 65 kg, men vem vet när jag väl står på 75 den här gången, då kanske jag vill lite mer. Är lite kluven ändå, skulle vilja väga 60-65 kg men jag tror inte det är realistiskt för mig som sagt, där av mitt mål på 75 kg, men vem vet var det slutar..
Logga in för att skriva en kommentar.