Veteran
2753 inlägg
Hej alla viktkämpar idag stod vågen på underbara siffror 84,4 lägsta vikten på 11 år för mig och nu väntar nya mål mot 80 kg som är en slags dröm att komma under 80 sträcket men nu är jag snart där helt otroligt eftersom jag vägt runt 100 långt tid vill ni vara med och kämpa med mig? välkommen och skriv in din vikt så kämpar vi mot nästa mål 80 kg /Lena
Hej alla! Mitt veckoslut har varit en emotionell berg-och-dalbana. Intaget också därefter. På lördag åt jag väldigt lite mat och med en massa tjafs och bråk i vänskapskretsen så slutade lördagkväll med åtskilliga glad vin och ännu fler drinkar. Mådde ändå chockerande bra på söndagen tyckte jag, fram tills jag skulle äta. Gick ju bara inte. Mot kvällen krävde kroppen salt och energi så det tog över denna gång. Väldigt lite mat alltså men onödigt mycket chips och framför allt sprit. Få vara glad om jag får ett +/- noll även denna vecka! Nu börjar dock humöret återvända och man kan konstatera att man gått stärkt ur ännu en strid. Bättre att veta var skåpet står än att omge sig med falska människor tyvärr. Men tungt är det... Pepp, nu tar vi den nya veckan med storm tycker jag! Dagens intag hittills 300 kcal och nästa inplanerade måltid består av fisk och sallad! Funderar på ett låångt styrkepass ikväll också. Nu går jag all-in igen!
låter som en jobbig heelg nathalia hoppas det känns bättre nu . idag känns det som om jag får motivera mig själv känner ett enormt sug efter massa saker. Men det går väl över . pepp-kram
Jodu, suget efter en massa gott finns här också, som alla andra måndagar. Saknar en tröja jag hade för många år sedan som säkert skulle passa nu igen. Trycket var en sliten gammal sköldpadda och texten "i hate mondays" Helgen var minsann jobbig men jag är övertygad om att det stärker, i alla fall på sikt. Det gör det lättare att ta! Pepp!
Usch ja vad jobbigt med personliga "problem", det påverkar allting väldigt mycket och i synnerhet ätbeteendet. Allting känns 49494837 ggr jobbigare när det även finns andra motgångar att stångas mot. Du verkar dock ha klarat av din helg relativt bra nathalia, starkt jobbat! Kämpa på Lena444 mot det hemska suget!!!!! Motionen är så gott som obefintlig hos mig. vet inte alls var jag skall hämta motivationen även till detta. men men, kanske dyker upp så småningom, det viktiga för mig just nu är att jag verklign fortsätter ner i vikt även om det säkerligen kommer gå i mindre steg vartefter det blir mindre att ta av:-) PEPP till tusen till er alla!
visst tar det emot och jag vet varför suget är jobbigt det är mitt sockerberoende som gnager igen har ju klarat mig utan socker hela hösten och inte ätit ngt jag inte ska äta och det känns jättebra,men i helgen skulle jag använda lite av 86 % chokladen jag brukar göra ngt gott till kaffet av och jag visste att det fanns hemma men då har yngsta sonen snott den i skåpet och ätit upp hela på rummet fast han har eget godis som han kunde fått äta av om han frågat och då blev jag riktigt sur när han stjäl . tyvärr slutade det med att jag åt någon billig lidl choklad som låg i skåpet ,som mannen vunnit i julpkt =( och det känns så onödigt när jag hade planerat att få äta ngt så blev det så fel. så nu är det lite på noll igen och börja kämpa med beroendet. men nu har jag tränat idag och är riktigt svettig och nu jäklar ska de sista kg bort. sprang 21 minuter på bandet och promenerade snabbt 26 minuter riktigt skönt att vara igång igen. planerar i huvudet vilka snygga kläder jag ska köpa när jag ska på stor fest i april då ska vågen stå på max 78 kg mitt mål just nu och 75 till sommaren pepp alla
Härlig inställning Lena444, trots allt. Jag förstår PRECIS hur det känns med sockersuget, jag lider också av sockerberoende som är olika svårt att tygla vid olika tillfällen. Inte kul när man får motgångar typ som DU. Jag hade också blivit GALEN om någon snott tills sig mitt godis. Då kommer känslan av orättvisa att "alla andra" kan äta allt, det är BARA jag som blir tjock.....och så ska jag ge mig själv nån form av rättvias att jag visst kan äta o har rätt att göra det precis som v em som helst....och vem "straffar" det???? Enbart mig själv! Usch ja, vilka knäppa tankar o beteende man har. Finns bara ett läge: KÄMPA! Jag ser i den nystartade utmaningen att många lämnar in väldigt bra resultat nu första veckan och det får mig verkligen att vilja vara "duktig" jag också. Vet givetvis att det är uthållighet och vilja som ger de bästa resultaten men lite "panik" får man i alla fall att inte hänga med. Om jag verklign brukar allvar så skulle jag kunna komma under 80 redan denna veckan, suck, känns inte som jag har motivation nog till det TROTS att jag själv tycker att det är min högsta önskan just nu. Som sagt: e man knäpp eller jätte-knäpp????? Ha det bra!
förstår precis ireneq det är kämpa som gäller inte ge upp nu när vi varit så duktiga. pepp alla
Tänkte lägga in min mat och träning men internet är inte på min sida idag :( Jag får hoppas att jag håller mig inom ramarna när jag varit på vattengymnastik och ätit som jag brukar. Jag brukar ju gå ner med den kosten även när jag inte tränar så....
Ny dag, nya möjligheter ATT lyckas !
Igår såg jag alla nya möjligheter idag ser jag enbart hinder!!!!! Försöker verklign hitta samma känsla som förut men den är som bortblåst. Visst är det konstigt hur man känner och hur det växklar? Jag tror jag skall återgå till gamla rutiner och enbart väga mig på vägdag, fredag. inte hålla på att "smygkolla" hela veckan. I helgen hade jag gått ner något hekto men nu har jag gått upp dem igen och ligger typ på samma vikt som förra veckan, trots att jag tycker jag gör precis som jag ska! Det är hur lätt som helst att tappa sugen och motivationen när det inte går som man vill. Är det någon av er andra som ibland får samma känsla som jag: även om ni redan gått ner en massa kilon så kan ni helt plötsligt en dag känna att, nä vad jag är tjock! Verkligen märklig känsla. Det känns precis som om alla de kilona jag gått ner aldrig har funnits men de överflödiga som finns kvar är väldigt besvärande. Alla de här konstiga tankarna, känslorna belyser verkligen hur stort problemet med övervikt egentligen är och vad det kan innebära att vara överviktig. Det sitter inte enbart i kilona, påverkar det psykiska välmåendet oerhört mycket. Nå väl, inga fler psykoanalyser från denna hobby-psykolog...:-) lösningen är hur som helst den samma: KÄMPA PÅ!