Tankeställare

Sitter och läser om Annika 44 här på Matdagboken som har gjort ett fantastiskt arbete och gått ner otroliga 47 kilo, hon skriver under sina råd till den som ska börja sin viktresa här

Citat av Annika: ”Se dina tidigare misslyckade försök som en tillgång! Analysera! Vad var det som gick fel, varför? Vilken mat har jag svårt att stå emot? Vad måste jag kanske helt och hållet undvika för att lyckas? Vilka förändringar är jag beredd att göra utan att livet blir för trist och tråkigt? Gör livsstilsförändringar som ska vara bestående och vara livet ut, börja inte nån vansinneskur som du snart tröttnar på. Registrera allt du äter, det är en otroligt viktig hjälp. Rör på dig! En liten stund om dagen ger större resultat än du tror.

Och du, glöm inte att du är värdefull oavsett vilka siffror vågen visar! Du är värd att få må bra! Sköt om dig!” slut på citat

Du har så rätt Annika (har försökt hitta din profil här på md) men när jag läste sista raden ” Och du, glöm inte att du är värdefull oavsett vilka siffror vågen visar! Du är värd att få må bra! Sköt om dig” blev jag lite ledsen, jag som är ”rädd” för att andra ska få veta vad jag väger, inte ens min man som ser mig varje dag vet… med andra ord, medvetet/omedvetet har jag värderat/värderar mig själv utifrån vad jag väger… för varför skulle jag annars vara rädd för att bli betygsatt och dömd utifrån den siffra som vågen visar…