Klurigt med hur man ser på sig själv
Kommentarer
-
Ajaj, ett par före-bilder kan bringa oändlig uppskattning för vad man har åstadkommit. Om du fortfarande har en del att gå ner så kan det vara idé att ta en bild nu på stört att ha till senare. Jag känner igen mig i de skiftande tankarna mellan hur långt man kommit och allt som är kvar att bli kvitt. När mina tankebanor går åt det jobbiga hållet så försöker jag flytta fokus till den tid då jag kan ha nått mitt mål (framåt julen för min del). Jag släpper tankarna på hur jag fortfarande ser ut, tänker på julen 2013 och förlitar mig på att den tidpunkten kommer. Till dess är det bara att köra. <- [KURSIV]Där[/KURSIV] skall mitt fokus vara! Pepp till dig och lycka till på vägen!
-
jag kunde ha skrivit det där själv, precis så där känner jag också. Ibland ändras det på några minuter.. Kanske handlar det om att hjärnan inte hänger med att registrera vad som hänt så att man fortfarande ser/känner det man såg innan när man kollade i spegeln. Man får vara extra glad när det känns bra och försöka ignorera de stunder det känns tungt, kanske man kan gå direkt och plocka upp något som väger lika mycket man har gått ner och bära runt på det ett tag, eller varför inte springa och sätta på sig ett par gamla byxor. Båda borde få hjärnan att fatta skillnaden. Pepppepp :)
-
Klart det känns tungt ibland när man tänker på att det är 30-35 kg kvar att gå ner. Men på något sätt har jag landat i att det kommer att ta tid, även om jag helst skulle ha varit klar igår. Har räknat med att nå min målvikt den 1 februari nästa år. Då behöver jag gå ner 0,7 kg i veckan. Det känns inte helt omöjligt. Kämpa vidare. 15 kg är en hel del, och det syns! Detta trots att det är en bit kvar. Och jag håller med, ta en bild nu så kan du jämföra senare, när du gått ner 15 kg till. =)
Logga in för att skriva en kommentar.