Ätmönster och övervikt

Jag har hittat en irriterande tendens hos mig själv.[KURSIV] [FET]Så fort jag äter vill jag äta mer.[/FET][/KURSIV] Det spelar ingen roll om det är en nyttig lunch, en frukt till mellanmål eller en stor godispåse. Jag vill alltid fortsätta äta. Vad som helst, inte nödvändigtvis det jag just åt, utan bara få äta, äta, äta. Naturligtvis gör jag ju inte det. Jag trycker bort impulsen och avslutar måltiden. Men det ger mig ett tecken på hur jag kunde bli så fet. Om jag, när ät-impulsen dök upp, tillgodosåg den, så fattade ju hjärnan att om jag skickar på den där impulsen så får jag mer att äta. (okej, hjärnan äter inte på samma sätt som munnen, men ni fattar, va?) Hjärnan fick sin extra glykos och den överflödiga glykosen lagrades i i kroppen som reserv. Jag åt och blev fet. [KURSIV]Det intressanta här är varför jag fick den där "ät-mer" impulsen från början?[/KURSIV] Vad triggade igång den? Var kom den ifrån och vem kan jag skylla på? :D (jaja mig själv, det är alltid mig själv i det här fallet..) Det här väcker en annan fråga hos mig: Varifrån kommer de bakomliggande impulserna som gör oss feta? Man kommer ju liksom inte på en dag att "nu ska jag överäta och bli fet" Hur själva fettet uppstår, det begriper jag. Men varför säger en del personers hjärnor "stopp, nu räcker det" medan andra personers hjärnor manar på att äta mer och mer? Det måste ju finnas en skillnad någonstans, åtminstone psykologiskt. Eller?

Kommentarer

4 februari 2013 12:48

utter

Åh, vad jag känner igen mig i det du skriver! Är precis likadan! Kräver en medvetenhet så fort man äter för att inte trilla in i mönstret igen. Och det kanske inte är det lättaste alltid. :)
4 februari 2013 12:55

AnnikaE

Jag är likadan. Det är ofta lättare att inte äta alls än att äta lagom. Nu har jag iofs lyckats hålla detta beteende i schack det senaste året, men det är fortfarande en kamp ibland. Och kommer säkert att vara så livet ut...
4 februari 2013 13:35

makarell

Här är en tilll som känner igen sig......fungerar så ofta jag....men inte bara när det gäller mat utan i de flesta situationer.....det är som att det jag börjar med inte finns något stopp......jag har jobbat med det här ett tag nu, så jag har blivit bättre på att stanna upp och tänka efter...men det är ett ständigt arbete....

Logga in för att skriva en kommentar.