icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag skriver lite då och då, försöker hålla mig på den smala vägen (no pun intended) som ringlar sig fram genom livet. Måste gå ner till bmi 35 för att kunna skicka in remiss till IVF-kliniken så vi ska kunna få barn. Barnläsheten har dock inget med min övervikt eller kropp att göra vilket är en lättnad men regler är regler och vilken bra motivation va? 
21 maj 2013 07:34
4

Blir lattare

Bade vagen och sinnet Igar at jag inget godis. Jag har maniskt atit godis, chips, choklad etc i flera veckor nu, varje dag. Utan undantag. Sa egentligen var igar en monumental dag. Min pojkvan tycker det. Jag erkande for honom i sondags hur jag mar och hur jag har atit och hur jag egentligen inte vill aka hem i sommar for jag skams. Han sa att jag alltid gor upp varldens plan for min viktnedgang och sen gar det at skogen for det jag kraver av mig sjalv ar omojligt. Pa en dag ska jag bli en ny person, helt och hallet. Han sa var superglad for igar, var stolt! Jag har sa otroligt svart for att bli stolt nar det galler min vikt. Det ser sa latt ut for andra, de tackar nej till godis och dylikt bara sadar, utan kval. De vill bara inte ha. Jag vill ha, jamt! Aven nar jag ar som allra fullast och acklas av tanken pa godis sa ater jag anda. Det finns sakert nagon smart, erfaren psykolog dar ute som kan saga mig varfor det ar sa. Jag vet bara att jag maste ta mig ur det. Kanske jag ska vara stolt over min dag igar? Och hoppas och kampa for den har dagen idag, inte tanka pa imorgon? Funkar det sa? Hoppas ni alla mar bra dar ute i vikttrasket,

Kommentarer

  • 21 maj 2013 17:24
    Bra!! Både att du fixade en dag utan godis och att du tog hjälp av din pojkvän. Ett steg i taget! Pepp!!
  • 21 maj 2013 19:41
    Har ätit godis varje dag i snart 2 veckor fastän jag knappt är sugen. Det triggar belöningssystemen i hjärnan! Läs "Hjärnkoll på vikten" om du vill veta mer. Inte hunnit läsa själv än men verkar spännande ur ett psykologiskt perspektiv!
  • 22 maj 2013 04:42
    Eminemma: tack for peppen, det kanns fint! At inget igar heller fast kanner mig orolig i kroppen. Nagot kanns fel liksom, som att det fattas nagot. Apryl: Det ar djavulen att man har sa svart for att sluta. Just nu forsoker jag inte tanka, bara sta emot. Inte analysera, bara inte ata. Den lat spannande den boken. Ar inte mkt for sjalvhjalpsbocker som skriker "du kan!" men denna kanske ar bra? Ska ta en kik nar jag kommer tillbaka till Sverige i juli
  • 22 maj 2013 09:27
    Jag läste den boken för några år sen, och som jag minns var det snarare en förklaring till varför man blir tjock, än en direkt lösning på det. T ex berättas det om hur man kan skapa "tvång" genom att tex heja på en staty i nån vecka. Till sist "måste" man heja på statyn varje gång, och det krävs medvetenhet att bryta "tvånget". Om man nu styr stegen till godishyllan varje dag, så vill hjärnan fortsätta med det, trots att du egentligen inte alls vill handla. Men det går över, om du fortsätter att stå emot... Intressant att ha i bakhuvudet när man också kanske kämpar med sockerberoende, ätbeteende, hormonella störningar, blodsockekurvor. En del fysiskt beroende och en del psykiskt. Båda går att få bukt med! Ja, sen var ju boken längre än så, och handlade bland annat också om varför vi tjockisar direkt går upp av en bit godis, medan atleten förbränner den på studs. Håller tummara för att du fixar att stå emot idag också! Pepp!

Logga in för att skriva en kommentar.