Vakar

Sitter vak hos min älskade mormor. Har suttit sen klockan tre i går em. Det är hemskt. Jag vill att hon ska leva samtidigt som jag vill att hon ska få somna och slippa ha ont. Jag är lycklig som fått ha min mormor i 45 år men vad tomt det kommer att bli. Barnen kommer inte att ha sin gammeltjuttra kvar. De är ju med stora nu men hon har ju alltid funnits. Alltid varit den som funnit råd när det vart bekymmer. Alltid den som varit glad. Utom det sista så klart. Hon blev så här sjuk på sex veckor. Från en levande människa till ett kolli. Visst visste jag att hon hade cancer men vi har levt med det så länge nu att vi inte riktigt har förstått att hon kommer att dö i sviterna av den. Nu har jag ätit lite yoghurt och smörgås. Maten får komma i andra hand nu så klar. Tack för att jag fått skriva av mig. Nu ska jag sitta det sista med.

Kommentarer

4 september 2011 06:20

Rapchic

kraaaam
4 september 2011 06:25

anna54

Kram från mig också.
4 september 2011 06:37

Ianne

Tack. Det värmer.
4 september 2011 06:45

jaropi

Hemskt är det, o som du säger man vet om canser men ändå blir man tagen på sängen,, Kram kram
4 september 2011 17:06

Aradil

Skickar en stor, varm kram.
4 september 2011 22:57

linni

Att sitta vak är tudelat i känslor. Smärtsamt - vackert, osäkerhet - trygghet. Hennes bästa - ens eget bästa. Det är starkt att klara av att sitta vak och jag tror att din mormor är stolt över dig! kram

Logga in för att skriva en kommentar.