Jag erkänner, jag är rädd.

Inatt drömde jag stora mardrömmar om min flytt jag ska göra om 2 månader. Min syster och hennes man skällde på mig och sen kastade de ut mig på gatan, ingen annan ställde upp och jag fick bli hemlös. Träffade på mina syskonbarn ett par år senare och var riktigt nergången och i ett stort drogträsk. Jag vaknade helt svettig och grät. Det är inte själva drömmen som jag mår dåligt över. Det är de att jag klistrat på ett självsäkert ansikte och fått folk att tro att jag inte är det minsta rädd för flytten och min framtid. Flytten är något jag verkligen vill och jag längtar efter den. Men jag kan ändå känna nu att jag är rädd. Det skrämmer mig att jag ska bo vid min syster och hennes man + deras son. Tänk om jag inte hittar en bostad snabbt och dom tycker det är jobbigt att ha mig där? Jag måste komma in på skolan och få csn eller läsa andra kurser på komvux och få csn annars har jag inga pengar och kan inte bo kvar. Jag är så himla rädd att vara ovälkommen och att jag ska tränga mig på någon annans liv och störa. Jag är rädd att allt ska strula med skolan och pengar så jag står där utan ekonomi och utan att få jobb. Det här är det största jag gör helt ensam i vuxen ålder och det skrämmer mig så enormt. Jag har blivit erbjuden hjälp med flytten men jag tackar nej för jag ska fixa detta själv. Jag ska göra detta för mig själv och visa för mig själv att jag kan klara av det. Visa att jag är vuxen och modig. Jag var våghalsig som flyttade 70 mil bort från alla och nu måste jag vara ännu mer modig för att kunna flytta tillbaka helt ensam. Jaja, man har olika dagar och den här dagen är en sån då jag känner rädsla och är orolig.

Jenka88s blogg

Jag erkänner, jag är rädd.

Kommentarer