Då kör vi.

Då var det dags för första inlägget här, får skriva en närmare presentation av mig. Jag är alltså en av alla dessa människor som låtit det gå alldeles för långt med vikten. När jag var 18 år vägde jag 63 kilo till mina 171 cm och jag kan fortfarande tydligt minnas känslan av att vara smal. Men sedan hände något, jag blev gravid och strax efter jag fått barn fick jag veta att jag hade en kronisk tarmsjukdom. Min sjukdom leder ofta till vidriga kramper och detta då i anslutning till måltider. När kramperna slår till kan jag inte fungera som människa på ett par timmar och mardrömmen blev snabbt att bli sjuk när jag inte var hemma. Och min lösning på det då, jag slutade äta om jag inte var hemma. Raskt stod jag med rutiner att jag åt bara en till två gånger per dygn och det är ju allt annat än bra. Jag kan heller inte ljuga och påstå att jag åt nyttigt och mellan barn, hus och jobb blev heller inte träning prio ett. Åren gick och kilona kom och de sista fem åren har jag stadigt legat på en hög vikt. Jag har tänkt så länge att jag ska lägga om livet, men det var först nu som jag verkligen kände riktig motivation till att ändra allt. Jag vill så gärna ha en sund kropp som jag slipper skämmas över, jag vill leva som alla andra. Jag vill kunna åka karuseller på tivoli och inte oroa mig för att säkerhetsanordningarna inte ska nå runt mig, idag vågar jag inte ens testa. Jag vill kunna åka till stranden och bada på sommaren och inte sitta med kläderna på för att skona omgivningen från min vidriga kropp. Resan startade och jag uteslöt allt onyttigt ur min kost, jag dricker endast vatten och äter mat med få kalorier och absolut inget godis. Jag hade förväntat mig att det skulle bli oerhört svårt, men det var betydligt enklare än jag drömt om. För ett par veckor sedan kände jag att det var dags för ytterligare en ändring, nu skulle daglig motionering införas. Jag hittade ett program på nätet som gick ut på att man skulle lära sig springa fem kilometer och nu är träningen påbörjad. Till min stora sorg får jag ont i mina knän av att springa, men jag ger inte upp utan kämpar vidare. Men nu kände jag att jag behöver ta det ett steg längre, jag behöver komma i kontakt med andra som kämpar mot samma mål och utbyta tips, råd och recept och kanske få lite pepping.

19 april 2011 07:29

FordGirl

Vilken historia! jag har också problem me knäna när jag springer... Jag har börjat att ta lååånga snabba promenader i stället och det har visat jätte bra resultat och jag har inte ett dugg ont =D Peppisar till dig!
19 april 2011 08:09

Tezzie

Hoppas att du finner din inre styrka att kämpa vidare, då ska du snart se att vågen visar under 100 strecket, man får tänka små små steg itaget så går det lättare peppkramar till dig
19 april 2011 08:38

fliapp

Jag håller på dej, klart fasiken du kommer klara detta. Du verkar galet bestämt, och det är egentligen allt som behövs. Kör hårt! :)
19 april 2011 15:55

Kimsi

Tack, vilket välkomnande. :) Ja dagens vägning visade -1,5 på tre dagar, så nu är motivationen åter på topp igen. :)
19 april 2011 16:44

FordGirl

Bra jobbat!!!!

Kimsis blogg

Då kör vi.

Kommentarer