Kommer man känna sig
Kommentarer
-
För ca 10 år sedan när jag gick i "mål" visserligen bara 6-7 kilo men det kändes ändå tufft för dom "sista" kilona är tuffa, det lixom kryper fram. Jag tyckte det kändes lite deppigt för vad skulle jag göra nu när jag hade nått målet? Att vänja sig vid sin nya vikt, vid att folk faktiskt tittar annorlunda på en att vänja sig vid sitt nya jag tror jag faktiskt är steg 2. Eftersom vikten bara är en del av en så finns det nog fler mål att sätta upp. Men det viktigaste är nog att ställa om hjärnan. Jag brukar säga att gå ner är ingen match men när saker går emot en , när man är uttråkad, att istället göra nåt annat än att gå i skafferiet och tänka "bara en till..." och vips har man ätit ett kakpaket. Det är där målet börjar. Där du trivs, där är din målvikt och det kanske inte är 75 du kanske trivs bäst vid 77.5. Jag har vägt för lite och tappat former, mina kurvor och det var inte alls kul så hitta din mysvikt där DU trivs :-)
-
Jag hör frågan "Törs jag sätta ett lägre mål, nu när jag ser att det är möjligt att nå det? Eller är jag i anorexifarozon då, och jag kommer att fortsätta att jag kilo resten av livet?". Hör jag rätt eller fel? Först och främst: grattis till ett oerhört bra jobb!!!! Starkt att ha hållit i och klarat den viktminskning du gjort. Sen är jag nog inte rätt person att svara på om ett lägre mål skulle trigga igång en anorexi på dig, eller inte. Det är ganska många faktorer som (och ofta fler av dem tillsammans) som triggar igång en ätstörning. Så lite slarvigt skulle jag säga att jag tror inte att ett lägre mål automatiskt drar in dig i anorexi. Men jag känner ju inte dig :) Ett förslag är ju att när du når din nuvarande målvikt så landar du där ett tag. Ett par, tre månader. Vänjer dig vid ditt nya jag, och lär dig vara viktstabil. Min erfarenhet är att det är betydligt svårare än att gå ner (eller upp, för den delen) i vikt. Under tiden kan du också känna efter om det räcker med viktminskning. Eller om du skulle må ännu bättre av ett par kilo till. På så sätt tror jag också att du minimerar risken för att hamna i en livslång viktminskningsfundering. Hur du än gör: Lycka till och massor med pepp! Och återigen - starkt jobbat! Njut av det :)
-
TACK för oerhört kloka svar! :) Jag känner mig absolut inte i någon riskzon för anorexi, det är nog andra som mest oroar sig. Jag mår så bra och för första gången på många år är jag stolt över mitt utseende. Och målet känns så nära och sedan börjar nästa utmaning, att hålla detta. Men det fixar jag, jag har ju världens bästa stöd i er här på sidan. :D
-
Och klok är du! Men jag känner igen andras oro. Här oroar sig hela byn, och gamiljen och alla som inte sett mig på ett tag. Men det är bara att tala om att alla värden är bra och att du är i bättre fysisk och psykisk form nu än du varit på evigheter. Vissa personer som jag känner att jag kan brukar jag säga "Äsch, du är bara avundsjuk", med glimten i ögat och en vänskapli puff. Och oftast så skrattar de och håller med. Sen är det ur världen. Det är DITT liv och DIN kropp! Pepp igen!
Logga in för att skriva en kommentar.