Ont. - Matdagboken

Ont.

Idag gör det ont i mammahjärtat, att se sitt barn bli ledset och besviket gör ont! I torsdags hade sonens skola friidrottstävlingar och det var kommunmästerskapet, det är stort i vår lilla kommun. Min son tävlade i tre grenar och det gick bra i samtliga, men speciellt i en gren gick det riktigt bra. Av någon konstig anledning hade de inte prisutdelning eller resultatsuppräkning samma dag utan respektive skola skulle få besked senare hur allt hade gått. En av sonens lärare jobbade som funktionär med mästerskapet och hade alltså insyn i resultatslistorna och redan på ett föräldramöte på torsdag kväll antydde han till mig att min son hade en medalj att vänta. På fredag antydde han samma sak till sonen och det var en mycket stolt och nyfiken tioåring som kom hem från skolan. Beskedet vi fick var att resultatslistorna skulle publiceras i tidningen idag och igår hade jag en spänd son här hemma. Han undrade vilken medalj han hade klarat att ta och han var så glad. Idag kastade jag mig över tidningen och visst stod resultatslistorna där, de listade de sex främsta i varje gren. Min son var inte med på en enda av listorna! Jag trodde hjärtat skulle brista för jag förstod vad oerhört besviken min son skulle bli. Redan halv sju kom en förväntansfull liten kille tassande (i normala fall väcker jag honom sju) och han frågade glatt efter tidningen, jag kan inte ens beskriva hans min när jag berättade att han inte var med. Min underbara kille brast i gråt av besvikelse! :( Det är inte det att han förväntar sig att vinna så fort han tävlar, men nu blev det extra jobbigt. Han hade tränat så hårt och fått höra av läraren hur han var bäst i skolan på sin gren och att han hade stora chanser att vinna. På tävlingen gick det bra och dessutom antyder en funktionär flera gånger att han har medalj att vänta! Varför antyda det om det inte är så? Innan det förväntade sig inte sonen att få en medalj, men efter att läraren sagt så både till mig och honom kom förväntningarna. Och från torsdag till tisdag hinner en tioåring bygga upp väldigt stora förväntningar, så besvikelsen blir enorm när det inte stämmer. Jag är så förbannad på läraren nu, han kunde ha hållit tyst istället! När han som jobbat som funktionär och haft tillgång till resultatslistorna antyder att en medalj är på väg så tror man ju att det är så. Och istället visar det sig att han inte ens placerat sig bland de sex främsta. Så om vitsen med den här tävlingen var att bygga upp ett barns förväntningar till max och sedan göra barnet oerhört besviket får jag gratulera skolan, de lyckades fullständigt med det uppdraget!

Kommentarer

27 september 2011 10:06

linni

Låter jobbigt. Hoppas du peppar din son att satsa hårt så att han nästa gång kommer med i tidning. Förstår dock att det är ett hårt bakslag för honom OCH för dig. PEPPkram till båda!
27 september 2011 10:09

Kimsi

Ägnade hela morgonen åt att peppa honom. Det klumpiga i detta är lärarens agerande, utan hans upprepade antydningar hade aldrig min son förväntat sig medalj och då hade ingen besvikelse funnits där. Det är som sagt inte så att han inte kan ta en förlust, för det kan han. Han spelar fotboll, innebandy, pingis, tävlar i längdskidor och han har aldrig reagerat så här vid en förlust förr i livet. Han kan ta både vinst och förlust, det hör till idrotten. Men nu blev det så jäkla fel med att läraren sa som han gjorde, med det uttalandet kom förväntningarna. Kram
27 september 2011 10:11

linni

Förstår att besvikelsen är störst. Du får ge honom en medalj bättre än den han skulle fått i skolan annars :) Hoppas att dagen reda till sig ändå... kram
27 september 2011 10:17

Miipan

Skäll på läraren så han inte gör om samma misstag med andra elever. Peppkram till dig och sonen
27 september 2011 10:25

Kimsi

Ja jag ska ta upp det med honom, för jag vet att han gjorde samma med en kille till. På föräldramötet i torsdags sa läraren först till mig [KURSIV]ja xxx har ju medalj att vänta han[/KURSIV] och så blinkade han menade med ena ögat. Sedan vänder han sig till en annan mamma och säger [KURSIV]ja yyy har också en medalj på väg[/KURSIV] och ingen av pojkarna stod med på dagens lista. Som sagt, förluster kan han ta utan problem. Men nu kom en person och falsk lurade i honom en sak och det gjorde besvikelsen stor. Tack för era rader. Kram :)
27 september 2011 10:58

Thyndra

Det här är det värsta som finns. Jag har så svårt att tackla sånt här. Ge er gärna på mig men när det kommer till mina barn och mina hundar blir jag som en tigrinna. Du får försöka ta reda på vilken plats han kom på, eller i alla fall göra en tårta åt honom och fira att han var bäst på sin skola :)
27 september 2011 11:24

Kimsi

Ja men man funkar ju så Thyndra, lejonmamman vaknar. ;) Visst ska min son lära sig att besvikelser och förluster hör till livet, men det vet han redan. Så mycket har han tävlat inom idrott så han vet att det hör till att förlora ibland. Men att behöva bygga upp förväntningarna på det här sättet är så onödigt. Det är ju som att någon från SKK skulle ringa dig och antyda att en bruksuppfödarpris är på ingång och sedan visar det sig att det inte stämmer. Vissa uttalanden skapar ju förväntningar och verkställs då inte detta blir besvikelsen onödigt stor. Men vi ska fira ändå och han ska peppas när han kommer hem. :)
27 september 2011 11:49

Thyndra

Det låter härligt Kimsi !!!

Logga in för att skriva en kommentar.