Orienterin kul och sen bara skiiiiit
Idag var både dottern och sonen med på orienteringskursen. Gubben och lillan var på årsmöte i alpinaklubben vi är stödmedlemmar i.
Dottern for fort med sin vän och vi kunde skymta dom ibland. Sonen som är tävlingsinriktad uti tåspetsarna blev väldigt stressad av att vi bara gick. Men ålderspannet låg från 9 år till 70+ så vi hade olika förutsättningar. Han blev dock stolt när han fick leda gruppen själv och ta oss från en kontroll till en annan. Därifrån bad han få ta den sista själv och rusade iväg.
Vi blev alla väldigt blöta då vi gick runt i myrlandskap och höga tuvor. Det satt gott med en kopp kaffe när vi kom tillbaka till byalokalen.
Aptiten har inte kommit tillbaka och om jag inte fokuserar på något speciellt så mår jag pytom. Kan inte säga att man är sjuk heller men något är det. Funderar lite om det kan vara det här att jag försökte öka mitt intag av kolhydrater och har inte riktigt gjort det på rätt sätt så kanske får jag skylla mig själv. Måste ta mig i kragen och skriva ner i en liten bok vad och hur mycket jag tänker äta av en sak under en vecka. Det finns ju inte allt i matdagbokens lista så man tar det som verkar vara närmast. Det blir nog inte bra så här i början. NYA TAG behövs...hoppas jag orkar.
Blev lite nerkörd också då gubben kom hem och sa att han inte hade hört något om ett möte som gör att han blir borta två dagar. Det innebär att jag inte kan göra min praktiktid annat än på natten om jag orkar. Ser inte fram emot det och blir lite ledsen över att det jag gör räknas inte för honom - det ger inte mer betalt för det....
Det är valveckan och tanken var att jag skulle äntligen ta mig på mörkerorienteringen efter flera år då den är nära. Jag får nog ta en funderare igen och kanske inse att jag måste jobba istället. Känns inte bra nu när jag ändå var så glad över att det hela hade börjat och det hände något för en gång skull. Men jag måste nog prioriera då jag inte har mer än andra plats om ens det i familjen just nu. Ni får ursäkta att "spyr" ut detta här men vill inte ta ett gräl nu. Han har ju påpekat att han gör ju så mycket för familjen och om inte han jobbade så mycket skulle vi inte kunna göra något.... Den diskussionen får jag ta när jag inte är så besviken för då blir det bara fel.
Nej nu skiter jag i det här och går och lägger mig. Är själv hemma med lillan och som jag mår så är det bäst att jag i alla fall vilar så mycket jag kan. Det kanske blir någon timmes sömn.
Tack för att ni orkar lyssna, hoppas ni har haft en bra dag ni andra och kommit närmare era mål.
Godnatt.
Kommentarer
-
Kram till dig och livet kan verkligen vara tungt ibland. Klokt av dig att ta snacket senare.
Logga in för att skriva en kommentar.