3 veckor avklarade
Jag grejade introduktionen, 3 veckor med 2 styrkepass i veckan, och det utan att missa ett pass. Det är jag nöjd med. Vikterna jag hållit på att lyfta är synnerligen modesta, mer för att jag ska komma igång än för att bli riktigt stark.
Nu tänkte jag mig att jag skulle tillåta mig lite små ökningar, det är dags att börja utmana kroppen lite. Lite mer än 30kg i knäböj bör jag ju greja till exempel. Så nästa pass, på måndag, bjuder på hantelrodd, tricepspressar, bänkpress och lyft åt sidan. Inte så många övningar men fullt tillräckliga för att jag ska få med större delen av överkroppen. Passet tar gott och väl 50 minuter även om jag snor mig på eftersom jag gör 8x3 på minst 3 olika vikter.
Senare i veckan, onsdag eller torsdag, blir det "resten" vilket innebär att det bjuds bicepscurl, latsdrag, knäböj, utfall på balansplatta, russian twist och knäböj på balansplatta. Passet tar, trots att jag snor mig på, 50 minuter eftersom jag kör 8x3 på åtminstone 3 olika vikter.
På något vis har jag fått till nästan 3 mils löpning den här veckan! Gott! Det är mycket tack vare mina fina löparkompisar som lockade ut mig på en runda på vad som visade sig vara höstens sista vackra dag. Dagen efter låg snön vit i hela 08-området, sakta smältandes till slask och grå.
Kattungarna har så sakta börjat justera sin dygnsrymt till vår, de leker mindre om nätterna och rumlar mer om mornarna. Fortfarande jämrans tidiga, tycker jag, men de anammar vår dygnsrymt eftersom vi ju är deras nya familj nu. De sover i vår säng, är väldigt intresserade av vår mat och vill gärna sitta med i soffan och gosa. Det tackar jag Mimmi för, hon har visat vägen genom att föregå med gott exempel.
Idag rumlade de runt på morgonen och Mimmi lekte med båda kattungarna. Jag tror Mimmi lekte kull med dem, för hon jagad dem genom bostade så det klapprade i parketten. Hon är både tjock och gammal men hon försöker, och jag tror hon har roligt. Annars skulle hon inte fortsätta, eller hur?
Igår satt kattungarna och tittade ut på snön, kylan och vinden. Så skönt att de kunde krympa ner i vår säng bland täcken och kuddar och gosa ner sig i värmen när de tittat klart. Jag blir glad av att se våra små pälsbollar, de är roliga och livliga. För det mesta är de ganska förnuftiga men ibland tar det stopp i huvudet, jag tror de har lite otur när de tänker emellanåt. Det är då de blir tokroliga, och de har än så länge ingen direkt relation till skratt så det är fritt fram att skratta när de håller på. Mimmi blir synnerligen förolämpad om man skrattar när hon gör något dumt, hon tycker inte om att man skrattar åt henne men kattungarna bryr sig inte. Förstår inte? Det är befriande, för ibland är de så roliga att jag nog hade sprängt ett blodkärl om jag måste hålla mig för skratt :-)
Gillar
Kommentarer
-
Vi stänger ut våra missar på natten men en av dem har fattat tycke för en tyllkjol så ligger i sovrummet och i natt blev hon kvar... Hon "störde" mig åtskilliga gånger och tyckte vi skulle upp och leka.
-
Förstår dig om du inte vill att de ska vara i sovrummet! När Mimmi och hennes syster var små fick de inte vara i sovrummet eftersom de använde mig som hoppborg!!
Logga in för att skriva en kommentar.