Äventyr

Idag ska jag ut på ett litet äventyr på hemmaplan. Jag och några väninnor ska springa genom Stockholm och småprata, äta glass och se oss omkring lite. Det är en form av långpass som, i rätt sällskap, kan vara helt underbart roligt. Det viktigaste är att alla är med på att det måste vara ett tempo som är lätt och ledigt för alla inblandade. Alla ska kunna hänga med i gruppen, och om det betyder att de snabbaste får lära sig jogga sakta så må det vara hänt. Tempot är oviktigt. Löpningen är i det här fallet ett sätt att umgås, och då är det den som för dagen är långsammast som sätter tempot. Eftersom vi är en ganska homogen grupp faller det sig ganska naturligt vilket tempo och distans det blir, men jag har sprungit liknande pass där några av deltagarna varit på god väg att tillhöra sverigeeliten. De springer inte ifrån oss andra för det, utan anapssar sig smidigt efter förutsättningarna och tar passet för vad det är: en chans att umgås på ett helt nytt sätt. Så istället för att sätta oss på ett fik och kackla ger vi oss ut på ett löppass. Benen sköter sig själva om man tar det lugnt, och springer man inte för fort kan man prata om allt mellan himmel och jord, samtidigt som den växlande miljön runt omkring är ett betydligt mer spännande scenario och källa till diskussioner än ett kafé skulle ha varit. Växlar man mellan löpning och gång redan från början orkar man dessutom hålla på i flera timmar i sträck, om det finns diskussionsämnen nog att hålla på så länge ;) Äventyrslöpning brukar jag klassificerade den här typen av pas ssom, eftersom man kan aldrig vara riktigt säker på vad som kommer att hända eller vad man kommer att råka ut för. Och det är ju halva nöjet :-)

Kommentarer

6 juli 2012 09:48

Ewa1969

Åh det låter underbart! Hmmm då måste se om man kan komma på några vänner som man kan "lura" till detta.... ;)

Logga in för att skriva en kommentar.