Aj som fan
Jag har ju ingen tur i sommar. Idag skulle jag springa långpass igen, eftersom jag inte hinner i helgen. Jaja, det var bara 4 dagar sen jag körde förra men det löser sig. Jag kör väl ett kortare då, tänkte jag och drog iväg. Stod på öronen vid ålkistan ungefär, efter ungefär 10km. Annars var det en hyfsad runda runt Brunnsviken. Jag sänkte farten efter vurpan, jag tror jag kan ha stukat foten. Efter att jag for i backen satt jag stilla i säkert tio minuter och väntade på att foten skulle tala om för mig om den var brukbar eller ej, jag klämde på den och undersökte den. Var den varmare än den andra? Tänkte den svullna nu? Stod prövande, testade att gå. Joggade sakta. Inga problem, utom om jag provocerade fotleden genom att vrida den till ytterläget (samma position som jag klev snett i alltså). Trippade fram, korta snälla steg. Prövande. Avvaktande.
Jag var väldigt medveten om att smärtan kanske inte kommer på en gång, det var därför jag tog så god tid på mig. Meningen var ju att jag skulle fortsätta ytterligare 16km. Så det var med stor försiktighet och extrem nojighet jag fortsatte, trippandes med korta försiktiga steg. Långsamt.
26km tog i slutänden 3 timmar och 18 minuter, fast då gick jag en hel del också för att känna om fotleden ömmade, eller om jag hade ont någon annanstans.
För säkerhets skull skaffade jag, på inrådan av en löparkompis, ett fotledsstöd (futuro). Jag är osäker på statusen nu flera timmar senare. I vissa lägen gör det ont, men för det mesta känner jag nästan ingenting utom att det där stödet sitter som berget. Jag ser ingen uppenbar svullnad och inga missfärgningar, den är inte varmare än den andra fotleden heller.
Det som besvärar mig på riktigt är stället där jag klev på den höga roten, en vass och spetsig sak som stack rakt upp ur marken. Den gick upp rakt i hålfotens insida strax framför där hälkudden börjar, på "hälsporre-punkten" (den alla säger att de får ont i när de får plantar fasciit) och det var det som stjälpte fotleden i sidledes. Hade jag haft A5:orna hade jag nog brutit något, nu hade jag tjockskorna med jättesulorna, och tur var väl det. Men punkten där jag trampade i roten är ordentligt öm fortfarande.
Fast det, liksom allt annat, går väl över.
Riktigt så rotknöligt som det är på bilden var det inte där jag drog ikull, som tur var. Nu ska vi åka till pappa ett tag, så det blir bara korta och snälla rundor på grusvägar om fotleden vill. Om inte, får jag väl göra något annat.
Kommentarer
-
Oj, du har haft otur tillräckligt nu. Känn efter ordentligt nu så att du inte överbelastar foten. Var det samma ben som var sjukt tidigare i sommar?
Rotstigen är mycket vacker!
-
Vaden var på höger, nu var det vänsters tur med fotleden. Tur i oturen eftersom jag ska köra 45 mil imorgon och inte gärna hade velat göra det med stukad högerfot!
-
Ja det gäller att ha fötterna i bra form för att köra så långt! Tar du dig uppåt eller neråt?
Här uppe här det så jäkla kallt så jag förstår inte att det är sommar.
Ha det bra och hoppas att foten snart blir bra
-
Vi ska söderut, åt Växjöhållet. Det får ta den tid det tar, vi ska stanna i Gränna bland annat (jag ska ha äkta polkagrisar, det är de enda polkagrisar jag äter)
-
Hoppas att foten blir bra och ha en riktigt fin resa
-
Trevlig resa!
-
Tack :-) Sitter på Max Nyköping, ska vidare snart. Syndigt värre :-)
-
Gränna äger! Synda på LG, det är du värd. Du är ju så duktig annars!
Krya på dig godbit ¤:)!
Logga in för att skriva en kommentar.