Aj, vad ont jag har i mig

Jag har inte tränat något vettigt på ungefär 3 veckor och det märks. En kort jogg till och från gymmet, summa 5km på ungefär 30 minuter totalt och ett medellångt gympass med bland annat bänkpress, latsdrag och hantelrodd.

Det innebär givetvis att jag väger massvis, det gör jag alltid och jag vet att jag kommer att tappa den där extravikten i takt med att träningsvärken klingar av. Men det gör mig förstås lite nojig, särskilt nu när jag inte riktigt varit så skötsam som jag borde.

Bild: Musklerna som är färgade med rött är inte glada på mig idag. Självförvållat förvisso.

Å andra sidan vet ni som följt mig ett tag att jag haft lite annat för mig som tagit upp en väldig massa av min tid. Det har inte blivit någon energi kvar till träningen och ännu mindre till att tänka på maten.

Det är intressant att se vad jag väljer att äta när jag inte alls är engagerad eller tänker på kosten, när jag låter det undermedvetna styra själv. När jag inte aktivt tänker till och funderar på saken.

Bild: Jag skulle ha gjort stretchövningen på bilden annorlunda, för att minska risken för att man skadar eller översträcker armbågen, men det är kanske bara jag. Även den här bilden visar de muskler jag ömmar rejält i.

Det har blivit mycket grönsaksgrytor (dvs frysta grönsaker som hettas upp i rapsolja tills de är klara, tillsätt någon form av yoghurt eller creme fraiche och en förskräcklig massa kryddor tills du har en smakrik, lite simmig sås att servera till ris, nudlar eller någon potatisrätt - allt efter tycke och smak), grönsakswok, vegetarisk pastasås. Tydligen allt som är djupfryst och tar mindre än 20 minuter att göra klart. Sen blir det förstås resten på längden och tvären. Och knäckebröd med leverpastej eller skinka (för att locka till sig kattungarna och gosa lite).

Bild: Jag har lagt filtar överallt för att skydda soffan tills vi kan klippa klorna på katterna, de skulle bara få panik än så länge om vi höll fast dem. Var sak har sin tid, det blir tid för kloklippning också. När de litar på oss att vi bara klipper klorna, inte hela tassarna.

Jag hade trott att jag skulle revertera till mina gamla matvanor, till färdigmaten, hämtmaten och halvfabrikaten. Men tydligen inte, vilket förvånade mig lite för det heter ju att gamla vanor är svåra att bli av med. Men tydligen är det så att man kan ersätta dem, med tid och tålamod.

Jag är långt ifrån säker på att jag kommer att orka träna något idag, småtrollen har fortfarande sin ursprungliga dygnsrytm och bryr sig inte ett vitten om att vi vill sova om nätterna. Men det är som det är med det, de är kattungar så kort tid att det bara är att härda ut. Dessutom bjuder de på så mycket fniss och roligheter att det jämnar ut sig i längden.