Aj, vad skönt - eller nått :-)

Det är märkligt att en smärta kan kännas bra. Men det är precis vad det gjorde att gå till naprapaten, som bände och vred på mig så att jag kände mig som en disktrasa till sist. Det knakade och knäppte i ryggraden, ländryggen och alla möjliga andra delar av ryggen. Min teori, att jag tagit i för mycket när jag styrketränat, tyckte han lät sannolik. Sen satte han nålar i muskeln som smärtade mest och körde ström igenom den. Som jag svor. Men det hjälpte. Jag måste inte sluta träna men jag måste lära mig att inte jaga livet ur mig varenda styrkepass. Min tanke där är att jag kanske hittat en lagom nivå om jag väljer att köra 10x3 på alla övningarna, för det körde jag ju nu senast utan att få nämnvärd träningsvärk. Han visade ett par övningar jag behöver göra för att stärka upp bland annat multifiderna och erector spina (samlingsnamn för flera olika liknande muskler som går längst med hela ryggraden) i ländryggen. I efterhand är det lätt att vara klok, och nu i efterhand inser jag att jag inte borde slutat med mina kroppsviktsövningar. Jag har inte kört dem på mycket länge. Istället sparkade jag igång med tunga basövningar utan att stegra träningen speciellt snällt. Första passet t ex körde jag i någon bisarr cirkelträningsform i högt tempo för att inte frysa ihjäl. Klart att längryggens muskler blir utmattade, trötta, krampar och låser sig till sist. Jag borde aldrig slutat med draken, fågelhunden, musslan, plankan och allt vad det nu var jag pysslade med på måndagarna. Men det är ju lätt att säga i efterhand. Jag är fortfarande öm men mest trött i ryggen nu. Det kommer förmodligen att gå över, det känns så.

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.