Ajdå...
Vinbärsgallkvalster. Ett litet 0,2 mm stort odjur som bär på ett virus som gör bärbuskarna sterila med tiden. Det finns inget bot, de rekommenderar att man gräver upp och bränner buskarna eftersom viruset finns i hela växten så väl grenar som rötter.
Jag är nästan säker på att det finns kvar sådana buskar fortfarande så vi får ta bort allihop. Det var ju lite småledsamt, men det är bättre att göra om och göra rätt än slarva och plantera nya som bara blir sjuka de med. Fast det är säkrast att inte plantera nya buskar förrän nästa år, kvalster kan överlevt där buskarna stått och smitta de nya buskarna men odjuren kan inte övervintra utan buskarna (de bor i knopparna). Jag har läst olika bud om huruvida kvalstren går på röda och vita vinbär också men det är väl säkrast att förutsätta att de angriper allt.
Vi planterar nya buskar nästa vår, nån skotsk sort typ "Ben Gairn" eller något som ska vara resistent och hoppas vi utrotat kvalstrena på det viset. Grannarna har inga bärbuskar, bara gräsmatta och prydnadsgräs, så om vi får bort skiten från vår trädgård är det borta från hela kvarteret. Jag börjar förstå varför grannarna blev glada att vi flyttade in...
Sakta men säkert tar trädgården form. Pallkrageplatsen är förberedd, marken är jämnad och fixad så det är bara att lägga duk och börja stapla kragar. Två pallkragar är redan klara helt av de fyra jag vill ha, men vi ska ju ha något att göra imorgon också. 
Älsklingen tog spett och spade och gav sig ut igen, för att riva upp de sista sex buskarna också. Just nu har jag dåligt samvete för att jag fattat beslut som gör att han måste svettas och slita hund, men jag vet samtidigt att det är det enda rätta, och att jag inte är rätt person att angripa problemet just nu. Jag har nog med mina egna 86 kilo 
Jag måste bara poängtera det, att jag inte vägt så här mycket på väldigt länge. Nu i vecka 25 börjar Lille Skutts hoppande och dunsande kännas ordentligt, så jag vet ju att det där med vikten är en fråga jag får hantera senare. En annan gång. Bara inte nu. Inte börja nojja nu.
Fast det svider att tänka på det, på alla pluskilon som måste bort sedan. Jag hoppas hoppas hoppas att mycket är vatten och sådant som försvinner fort efter förlossningen.
Det är konstigt däremot att jag inte har ont nånstans. Ok, fötterna ser ut som vattenballonger ibland, jag ser hur svullna underbenen blir ibland, särskilt om jag gått mycket, men det är det enda jag stör mig på. Skorna och strumporna känns trånga. Jag är väldigt varm också, men jag har börjat vänja mig så sakteliga. Men annars mår jag förbålt bra, inget ont och inga större besvär med någonting och jag får sova om nätterna. En nåd att vara tacksam för.
Om mina enda bekymmer är att jag känner mig tjock, svullen och tung är det inte mycket som är fel, eller hur? Då har man det egentligen väldigt bra skulle jag vilja påstå.
Gillar
Kommentarer
-
Det skulle ju inte vara ivägen, att tappa 20 kilo menar jag! Nu kommer jag väl hinna gå upp mer innan vecka 40, jag har ju en bit kvar om man säger så, men snittar jag 0,5kg plus i veckan blir det ungefär 7 kilo till så då skulle jag landa på 93kg nånting. Det är ju rätt mycket mer än de 65kg jag trivs med.
Jag får hoppas att trädgården och bebisen ger mig motion så det räcker helt enkelt. Jag ser på stegräknaren att jag rör mig mycket mer nu än när vi bodde i lägenhet, det bara måste vara positivt!
-
😄kilon hmmm jag gick upp drygt 30 vid den andra grav. Och gick ned 4,5 kg den första v efter förlossningen...ha...ha.....just då var det inte roligt. Nåja det försvann sedan så småningom och det kommer det att göra för dig också. Under amningen är det ingen ide att försöka slimma dig för då behöver du dem, krafterna alltså!!
Tänk att du är i v 25 redan!!
Det är bra att bo i hus för då är du mera ute än inne det blir så och speciellt den här årstiden.
Roligt att du mår så bra!
-
Säger detsamma. Härligt att du/ni har det bra tillsammans.
om du landar på 93 kilo...så vet du hur stor jag var i januari -15 😆👍
Det tog 11månader att tappa 25 kilo för mig. Det går snabbare för dig med att lätta många kilo direkt....so do not worry. 😆👍
-
Tita, hopppas det blir så för min del också, att kilona smälter bort sedan! Det går fort när man har roligt, 20 veckor har redan gått av året, om lite över 2 veckor är det juni redan
Bella50, jag försöker men det blir jobbigt i perioder, att tänka att alla kilon jag gnetade bort är tillbaka i stort sett. Nu är det ju inte alls samma sak, men det är jobbigt att se siffrorna ändå. Kanske blir så om man en gång haft en kamp med vikten, att det blir jobbigt att se siffrorna stiga även om det är okej den här gången.
-
Men vilken storvinst du /ni får...och snart nog får du/ni springa efter den lilla "sprattelgubben"...så aktiv hen redan är.
Sitt lugnt i båten...du fixar detta 😆👍
-
Jo, det är verkligen en aktiv liten person måste jag erkänna. Det är mycket spring i de små benen känns det som, jag blir inte klok på om Lille Skutt vill att jag ska röra mig eller sitta still, för det bumpar och dunsar både morgon och kväll känns det som. Ibland känns det som att liten leker hela havet stormar där inne..!
Makalöst så kissnödig man kan bli av det där! -
Ha,ha...det blir bara trängre och trängre framöver. 😍Det betyder att hen mår bra och utvecklas.👍
Logga in för att skriva en kommentar.