Avskedsparty

Tack för 75 fotbollsspäckade år, Råsunda. Tyvärr vågade landslaget aldrig riktigt spela ut, inte förrän sista 20 och då vaknade arenan. Vågen rullade runt Råsunda och ville aldrig stanna. Toivonen höll på att ge mig en hjärtinfarkt med sitt sneskott utanför. Från läktarplats såg det betydligt farligare ut än det gjorde på reprisen. Det var fest, sambatrummorna dånade från brasilianska klacken och även om det inte gick fram genom rutan kanske så var det bra fart på läktaren. Åtminstone i vårt hörn. Norra Stå hade kanske kunnat ta i lite mer kan man tycka, jag tror faktiskt vi på södra hördes mer :-) Efteråt gick vi till McDonalds i sumpan och vrålhungrig satte jag i mig det största de hade, en Bacon-burgare av något slag. Så mycket nervspänning, så mycket hoppande i stolen och hojtande åt en blind domare förtjänar en rejäl burgare också. Annars vore inte kvällen komplett. Idag är jag hes :-) Ikväll är det iFormloppet i Sundbyberg, jag ska bara jogga runt och delta. Jag är inte i form för några maxningar alls, även om jag hoppas och tror att kroppen börjar hämta sig från blodgivningen. Det brukar gå fort, åtminstone för mig. På fredag blir det mer arenaspring, DN-galan på Stadion (min älsklingsarena) men då ska jag inte skrika på domaren och be blindstyret skaffa glasögon med mer eller mindre arga ord :-) Men helgen ska bli lugn, så parkerar vi på kolonin och pysslar. Det ska bli mysigt!

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.