Bättre dag

Sakta styr det upp sig, luciafirandet blev jättelyckat. Efter firandet i kyrkan gav vi oss iväg till äldreboendet mitt emot och hälsade på min farmor som bor där.

Paula skenade runt och hälsade på alla gamlingarna där, glad i hågen och vilt bubblande. Jag tror inte någon misstyckte, inte ens damen i rullstol som haft en stroke och enligt personalen inte kommunicerar längre. Hon verkade faktiskt försöka hälsa 

Det är verkligen inte lätt att ta bra bilder i en kyrka med dålig belysning, men vi fick några bilder i alla fall. Sången kunde vi inte föreviga eftersom det var filmförbud, men jag tror de flesta kan föreställa sig hur en förskoleklass med entusiastiska små barn låter 

Bästa sättet att få Paula att stå still länge nog för att man ska hinna ta en bild på henne är att lura henne att sjunga en sång. Då står hon nämligen still och gör rörelserna till 

Barnet vägrar ha saker på huvudet dock, det spelar ingen roll hur jag vädjar. Hårspännen, mössor, allt åker av. Men till nästa lucia kanske det går att reosnera med henne. Eller så kanske hon ser att de andra barnen inte trilskas om saken och följer strömmen?

Idag kom jag ut på en runda. Ambivalent pass. Å ena sidan borde jag ta det lugnt, å andra sidan vill jag inte det. Logiskt sett borde jag ta det lugnt, schemat sa att jag ska sprätta på. Så det blev varken eller idag. Ibland gasade jag som en stolle, ibland joggade jag lugnt och fint. Det är löpning det med antar jag 

Jag tror jag rätat upp mig flera dagars bändande, stretchande och ålande på golvet kan ha rättat till det. Kanske. Vete sjutton vad det var som knäppte och knakade annars 

Men tills jag är säker ska jag inte 'sprätta på' i alla fall, det gör inte kroppen några tjänster. 

Det är mer som faller på plats, en pusselbit här och en där. Mycket tack vare att maken drar ett enormt tungt lass. Han är en klippa, mitt livs ljus och trygghet. Hade en sån otäck mardröm härom natten, antagligen utlöstes den av att makens farbror gick bort nyligen. Vissa mardrömmar går inte bort lika enkelt, ens när man pratat om dem i dagsljus.

Vissa hänger sig kvar.

Äldsta dottern kom förbi med lussekatter, lilla Paula tryckte hela ansiktet fullt så hon såg ut som en hamster. Hon är inte lika förtjust i kanelbullar, men lussekatter däremot är hon svår på. Pepparkakor går bra också. Det ska vi baka snart, jag har provat att göra en deg med riven apelsin i, hoppas den smakar något av det också. Vi får se, det kanske bara blir konstigt.

Det snöar väldigt mycket nu, det är i och för sig vackert men det bli väldigt halt också. Jag har broddar på skorna så det är ingen fara, men ta det försiktigt om ni ska ut och inte har bra skor.

Hoppas ni får en trevlig lucia imorgon!