Belåten

Skulle kunna stäcka på mig och säga "vad var det jag sa" så då gör jag det :-) -0.2kg idag med visar att kroppen äntligen börjat fatta galoppen, motvilligt. 63,2kg är inte så illa, om man betänker att jag enligt planen ska ligga därikring i nästa vecka. Jag har fem dagar eller något sådant på mig att ta bort ett hekto till, så är jag i takt med planen. Ryker det där hektot tidigare har jag marginal. Det är betryggande att det fungerar, att känna att teorierna är solida när man väl omsätter dem i praktiken. Periodisk fasta 16/8 och kaloriräkning, självkontroll och planering samt inga förbud utan en tillåtande, planerande modell är min grej. Jag älskar t ex mörk choklad. Får jag en ruta då och då är jag nöjd, så jag planerar in mina guldkanter lite då och då. På det viset byggs det aldrig upp någon frustration över att inte få dem man vill ha, inget brutalt sug och ingen risk för överdrivet frosseri. Men jag tillhör dem som lärt mig nöja mig med en ruta. I början surade jag mest för att jag bara fick en. Jag ville ha hela kakan. Fast jag bestämde mig: jag får bara en ruta eller ingen ruta alls! Här handlar det om att vara sträng, sätta gränser och efterleva dem. Det inre barnet brukar jag tänka på ibland, och det inre barnet är bortskämt och girigt. I alla fall om man inte fostrar det, sätter gränser för var som är okej och lär in ett bra beteende. Jag behövde lära mitt inre barn att det inte är okej att glufsa i sig hela kakan, det räcker med en bulle och sockerkaksbitarna behöver inte vara jättetjocka och väl tilltagna för att vara goda. Det inre barnet är glupskt och girigt, men att ta kontrollen över de här impulserna och infallen är en del av att bli vuxen och ta ansvar för sitt liv. Det är viktigt att det är vi, de vuxna, som styr våra liv. Inte våra inre barn, som är omogna, giriga och impulsiva. Det låter kanske helflummigt men sen jag fick ett namn och en inre bild för processerna som går igång när det berömda suget sätter in har jag helt tagit kontrollen över situationen. För mig har det varit en frågan om inställning, självinsikt och att hitta en mental strategi som ger mig kraft att hantera suget, och i slutänden kontrollera det helt.

Kommentarer

2 november 2013 10:27

FrånNu

Jamen preeecis!! Du har ju helt rätt, men.......hur lång tid tar det att omsätta kunskapen till verklighet? Att mentalt veta, men inte (vilja) kunna känna signalerna. Grattis till resultatet!!! Svinbra jobbat!
2 november 2013 10:36

LadyG

Oj, det tog ganska lång tid kändes det som, men det kan ju bero på att jag under ganska lång tid brottades med problemet utan att ha riktiga verktyg att använda.
2 november 2013 10:38

tiwesa

Bra formulerat det där med inre barn, det är ju verkligen precis så det är.

Logga in för att skriva en kommentar.