LadyG tar nya tag!

16:8 5991778

Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.

17 december 2013 21:36

Belåten

Medan det fortfarande var dagsljus ute passade jag på att springa en runda. Det är tre dagar efter att jag sprang Marathon, så jag väntade mig inga vidare farter så jag blev positivt överraskad över farten. 5,3km på 34:32 är faktiskt helt okej med tanke på omständigheterna. Förra veckan sprang jag samma runda på 29:44 men det var före maran det :-) Dessutom passade jag på att köra mina styrkeövningar, det är strikt nödvändigt att jag kommer ihåg dem så att jag slipper ont i ryggen i fortsättningen. Det är dessutom viktigt att vara stark i mage och rygg om man vill orka behålla en god hållning även sent i loppet. När man börjar bli trött finns det en risk att man börjar säcka ihop, och börjar springa med kroppshållning som en ostbåge. Då belastar man fel muskler, försämrar möjligheten att andas bra och man blir ännu tröttare snabbare. Med en stark mittkropp orkar man hålla upp kroppen bättre och utnyttja musklerna bättre. En muskel som arbetar i rätt position blir effektivare och starkare än en muskel som jobbar i en dålig position. Det var inte lätt, och jag fick mjölksyra fort, men jag klarade av att köra mina övningar åtminstone och det är jag nöjd med. Det har blivit glesare nu på sistone i och med resa och tävling, men nu ska jag försöka återgå till det normala. Istället för bensträckare från skrivbordet gör jag några magövningar på golvet, på så vis får jag in ganska mycket styrka men utan att bli svettig och behöva duscha flera gånger varje dag. Jag jobbar ju hemifrån så ingen tittar konstigt utom katten :-) Det är så skönt att vara igång igen. Det är så skönt att ha ett mål, ett fokus och en strävan. Det känns som att dimman lättat nu, nu är det bara att köra så det ryker!

Kommentarer

17 december 2013 21:39

mamselle

maran - jag är imponerad! Var i helskotta var den i sverige för det är väl inte period för det här? Jag har som mest sprungit majagräddnosloppet i Uppsala på en mil. Nåja sprang och sprang. Det gick inte i början för de lät alla starta på samma gång och det var nog mindre vist. Och sedan var ju ingen större motionist så när jag blev omspringen med dam med barnvagn surade jag lite. Men jag tog mig i alla fall runt en mil. Man kunde vlja 5 km också men jag tog hela rundan vilket är imponerande av en latmask som jag.
17 december 2013 21:42

LadyG

Inomhus i Växjö, på en 239m lång bana. 176 varv :-) Nej, man blir inte yr, men man lär sig banan ganska snabbt :-) Milen är verkligen inte dåligt, särskilt inte som det fanns kortare att välja på men du bangade inte och du fixade det! Det viktiga är inte hur fort det går, det är hur roligt det är som är betyder något!
17 december 2013 23:04

mamselle

Hur kommer det sig att man inte blir yr och hur kommer man ihåg varven? Du måste väl springa utomhus också? Jag har varit strong idag och trots att jag kände nada för att göra stryketräningen så gjorde jag det plus ett pass på 20 min med zumba och det var ett tufft pass av deras. Plus att jag gått 40 min. Det är ju inte mycket med dina mått men det är som till månen för mig. Och det är ju som du säger att man fixar delmålen. Om man tror att man tar maran direkt ja då storknar man ju. Och någonstans är ju starten. Nu hoppas jag bara att jag får sova - fullmåne ute och det leder till uppvaknande i natt. Jag vet nästan aldrig om att det är fullmåne men de nätter det är det så blir det kass sömn och efter några dagar brukar jag kolla och det har då varit fullmåne. Jag blir extra grinig dessa dagar och fel ord av någon nära och kär och det pyser ur vulkanen. Nu skrattar de bara och säger hoppsan - måste vara fullmåne på gång.Ingen bryr sig. Min karl brukar titta på mig med blicken "är du färdig nu?". Då står man där som en fåne.
17 december 2013 23:25

LadyG

Det är inte så snäva kurvor att man kan bli yr faktiskt, även om det inte ser så stort ut när man tittar första gången. Varven räknas av ett elektroniskt chip på skon, så man får veta exakt hur många man sprungit. Ja i vanliga fall springer jag bara utomhus, det är undantagsfall att jag springer inne :-) Alla börjar någonstans, de flesta från början ;-) Skämt å sido, en timmas träning är jättebra! Jag borde gå mer, på de riktigt långa loppen kan man tjäna mycket tid om man kan gå effektivt men jag är kortbent och har dålig schvung på steget, jag rullar över i jogg alldeles för lätt. Men de som kan det där med att gå kan gå lika fort som jag joggar, det är rätt fräckt faktiskt :-) Det där med månen känner jag igen, jag struntar i om en del tycker det är flummigt men jag sover jätteilla när det är fullmåne. Oavsett om jag drar för gardinerna eller ej, det är inte ljuset som stör. Jag är bara rastlös och vaknar lätt.

Logga in för att skriva en kommentar.