Belåten, nu ska det byggas förtroende igen

Nu under förmiddagen har en behaglig träningströtthet kommit smygande i kroppen. Det vore fel att kalla det träningsvärk, för så illa är det inte. Musklerna är mest trötta, inte ömma. Jag ska nog satsa på motionscykeln på lunchen, för att skona vaderna lite. De har haft några tuffa veckor :-) [FET]Jag kan inte sätta ord på hur lättad jag är över att vaderna är smärtfria igen. [/FET]För mig är löpningen så otroligt viktig att en oidentifierad smärta stressar mig och gör mig livrädd för att jag ska få löpförbud. Jag använder löpningen för att hantera stress, jag springer när jag behöver slappna av. Jag springer när jag behöver vara själv, när jag är orolig eller när jag bara behöver tänka klart. Om jag inte kunde springa skulle jag förmodligen bryta ihop, stressa sönder mig eller bli deprimerad. Kanske allt på en gång, jag har varit där förut. Men nu, när jag sträcker på mig och vickar på tårna, är det enda jag känner trötthet. Inga skumma smärtor, ingen stelhet. Nu behöver jag bygga upp förtroendet för benen igen, det kan ta ett litet tag efter en sån här sak. Efter ett sånt här svek, för det var så det kändes. Som att benen svek mig. Vågar jag ta i? Hur tufft törs jag gå på? Hur långa pass orkar benen med? Vart går gränsen? Det måste jag ta reda på.

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.