Bra ben
"Don't waste a pair of good legs" var det någon som sa, jag tror det var i amerikanska Runners World. Må vara att jag sprang en 6-timmarstävling i helgen, och persade på kuppen. Igår när jag skulle ge mig ut, efter många om och men, satte benen upp ett rasande tempo från början.
Nu låter det som att jag inte hade något att säga till om, som om benen vore självständigt tänkande eller något men ibland känns det nästan så. Ibland händer det saker, kroppen gör saker, som är så olika jämfört med vad jag förväntat mig att jag inte vet vad jag ska tro. 3 dagar efter en tuff ultra borde benen vara trötta, men när jag kommer ut och börjar springa är de fulla av kraft. Det lugna ultrasteget, vägvinnande och energisnålt, förvandlades till något nästan bortanför min kontroll.
Nå, jag slösade inte bort tillfället utan lät benen trampa på i den fart de valt. Tänkte i mitt stilla sinne att jag får väl alternera med gång sista biten om jag kroknar, men bättre att försöka och misslyckas än att inte försöka alls. Det blev personbästa på rundan, 20km-rundan gick på 2:10:46.
På sistone har vikten gjort exakt som jag velat. Lite vätskeansamlig efter tävlingen (jag tappade nästan 1,5kg i natt) som försvinner och kroppen känns stark, taggad. Jag fortsätter försöka ligga högt på protein, äta massor av frukt och grönt, välja de nyttiga fetterna och sortera bort de animaliska. Jag tror att en viktig detalj i sammanhanget är att jag tänker annorlunda runt mat nu.
Mat är inte en belöning. Mat är bränsle. Träningen, en skön löprunda, är en belöning. Välmående är en belöning. En kropp som är frisk och tillfreds är en belöning.
Men det betyder inte att man ska strunta i maten, eller bara hålla sig till sin skopa ris, sin kycklingfilé och nöja sig med det (jo, jag känner folk som lever på enformigt käk). Mat är bränsle för både kropp och själ. En vacker tallrik med nyttig mat blir man glad av, och man kan njuta av maten utan att börja tänka belöning.
Mat är viktigt, livsviktig. Men jag behöver inte längre oroa mig så vansinnigt för vad, när och hur mycket jag ska äta. Ibland äter jag för mycket, fortfarande. Ibland slutar jag för sent. Men för det mesta sköter kroppen det utmärkt, den signalerar "tack det räcker" i god tid, när jag lyssnar. Det är när jag inte lyssnar det blir fel.
Det svåraste är att lära sig lyssna till kroppens signaler, lära sig förstå sin egen kropp. Det är det som har tagit den längsta tiden för mig, eftersom kroppen kan vara lite kryptisk ibland. Den talar inte klarspråk, utan säger "jag behöver!". "Mhm, vad behöver du?" kan jag undra. Kroppen fortsätter ropa "Jag behöver!" men oförminskad otydlighet. Ibland kan signalerna bli ihopblandande, och kroppen ropar "Jag behöver äta!" med tvärsäkerhet när det egentligen är törstig jag är.
Men när jag börjat lära mig kroppens rytm, kroppens cykler, börjar jag också förstå signalerna. När kroppen säger "Jag behöver!" nångång mitt på dagen kan jag vara ganska säker på att det verkligen är hunger, eftersom jag alltid äter på samma klockslag och kroppen gillar regelbundenhet, förutsägbarhet och återkommande cykler.
Enda gången jag inte helt litar på kroppen är i slutet av riktigt långa tävlingar, då kroppen kan signalera allt möjligt konstigt. Kissnödighet, men det kommer inget. Törst fastän man nyss druckit. Då litar jag på min plan, mina förberedelser, min rutin och min omgivnings goda omdöme. För inte ens mitt eget omdöme litar jag på under tävling. Fast tävling är en exceptionell situation.
I vardagen litar jag på kroppen. Den vet rätt bra vid det här laget vad den behöver :-)
Gillar
Kommentarer
-
Jag behöver!
Det får mig att tänka på en dement patient jag hade.
Kom in till henne då hon hade ringt på klockan.
"hur är det?"
"Hjälp mig!"
"Med vad?"
"Hjälp mig!"
"Vad vill du ha hjälp med?"
"Men det vet du ju!"
"Näääe... "
"Men hjälp mig då!"
och så vidare.Blir tvungen att börja ställa ledfrågor, precis som till kroppen.
Är det toaletten, är du kissnödig, ligger du fel mm
Med kroppen blir det mer är det kaffe, är du törstig, är du sugen, är du hungrig, är det mat eller fika, socker eller protein, mjukt eller hårt, varmt eller kallt... -
Exakt så kan kroppen vara, som en dement patient! Det är inte helt ovanligt att jag blir sötsugen på kvällen när jag blir trött, kroppens lite bakvända sätt att säga att den behöver vila. Men bara för att energin är slut måste man inte fylla på den igen, inte den vägen i alla fall. Sova fungerar faktiskt väldigt bra det med (säger jag klockan ett på natten) :-)
-
Haha, sova ja :) Jobbar två nätter nu, ska försöka få in vettig träning mellan uppvaknande på eftermiddagen och tuppluren innan nästa jobbpass :)
-
Jag hoppas du får dygnsvila och så mycket lugn och ro som det går att åstadkomma åtminstone!
Logga in för att skriva en kommentar.