Bra dag, idag igen!

Det blir färre och färre stora projekt att göra, nu när vi fått igång pallkragarna och komposten. Det växer så det dånar i kragarna, och det är minimalt med ogräs än så länge. Det lilla som försöker rycker jag på min morgonrunda. Eftersom jag sått nytt gräs på de kala fläckarna går jag ut morgon och kväll och ger det späda gräset lite vatten, samtidigt som jag tittar till resten av trädgården och plockar bort det ogräs jag hinner se. Jag ska ta en dust med kirskålen snart igen, risken är väl att jag avlivar gräset på kuppen om jag ryker på med trimmern, gräsklipparen och grässaxen för ofta men de är brutalt effektiva!

Det mesta av tiden går åt till att bara njuta faktiskt, men det är inte så illa. Vi passade på att besöka farmor, 92 år, och lovade att komma snart igen. Jag hade velat besöka henne på förmiddagen men då var de ute på något, jag fick inte tag på henne och att vi hittade henne nu var ren tur då hon inte var hemma nu på kvällen heller 

Syrénerna har börjat slå ut, så jag tar en extra lov runt dem och sniffar lyckligt. Äkta, gamla syréner med stark doft. Tre stycken!!!

Vår kaprifol älskar livet där vi planterade den och växer så det knakar om den, jag undrar hur hög en sån kan bli och vad det ska bli av den. Den kanske blir ett monster..?

Än så länge verkar alla tre av våra klematis leva och må gott, och alla tolv smultronplantorna har peppar upp sig efter den initiala chocken att bli planterade. Runt dem är det lätt att städa, det var den rabatten älskling grävde och rensade och där är det banne mig rent från kirskål, för nu åtminstone.

Vi hann förbi Erikshjälpen också, de har öppet ungefär som i Stockholm. Jag älskar att fynda, och idag hade vi tur. En matta som passar perfekt i den andra gästrummet, två lampor, två nattduksbord och ett gäng tunna blusar som fungerar med min allt mer skrymmande mage är inte så illa!

Tiden går vansinnigt fort, jag är i vecka 27 redan påstår appen från 1177. Nu kan jag inte klaga på att magen inte syns i alla fall, jag skulle inte kunna dölja den med mindre än att jag sätter mig i en tunna!!
Lille Skutt är energisk dessutom, livlig så det räcker för två. Fast barnmorskan blir jag lite trött på, men det beror ju på att hon vet inte vad jag kan eller vet om saker och ting. Hon föreläser som om jag vore 19 och där för första gången, inte 43 och inne på tredje barnet.

Fast ni kan ju förstå att jag fick problem med anletsdragen och min alldeles för käftiga läggning när hon började ge mig kostråd... När hon började yra om frukost la jag huvudet på sned och frågade med mild stämma om det inte vore bättre att jag äter när jag blir hungrig. Detta hade hon inget bra svar på, hon gled raskt vidare till andra ämnen än just kost. (Just det beteendet, att jag kanske höjer ett ögonbryn och lägger huvudet lite på sned har alla mina nära och kära lärt sig betyder Fara! i synnerhet om jag blir mild i rösten. Den rådande teorin är att jag blir arg, och för att inte det ska höras i rösten så mildrar jag stämman istället. Andra blir gälla och skarpa i tonen, men inte jag.) Ni här på MD vet redan att jag vanligtvis äter när jag blir hungrig, och när jag inte är gravid så att hormonerna spelar mig spratt blir jag hungrig någon gång vid 13 nästan oavsett när jag stiger upp. Ni vet också hur förbenad jag kan bli på ogrundade antaganden, gissningar och påståenden utan solida källor. Det är nästan lika illa med utdaterad kunskap som det är att bara fantisera rakt ut, skillnaden är en examen.

Man skulle ju kunna tänka sig att en person i hennes position skulle intressera sig lite för att ta reda på vem det är de föreläser för. Jodå, jag vet att motion är bra under graviditeten. Jag nämnde i förbigående att jag inte tränar för något marathon just nu, jag tror faktiskt hon trodde jag skämtade. Åtminstone är jag ganska säker på att hon inte fattade att jag springer ultramarathon i vanliga fall (hon frågade inte om mina motionsvanor), och jag är tämligen säker på att hon inte vet vad ett ultramarathon är (ultra betyder bortom, ultramarathon betyder således Bortom Marathon, vanligtvis distanser uppemot 50km eller mer).

Jag saknar faktiskt min förra barnmorska som jag hade i Stockholm. Hon visste hur knäppig jag är, hur jag älskar statistik och information, och hon förstod att säkraste sättet att få mig lugn är att tala om för mig i siffror hur blodtrycket ligger. Inte bara säga det är bra. Att jag hade 125 genom 75 i blodtryck tyckte jag var katastrof, vilket min nya barnmorska inte förstod. Men jag satte siffrorna i relation till att jag normalt ligger på runt 110 genom 70, orkar inte räkna på det procentuella höjningen men det är rätt mycket på kort tid i alla fall. Det hade Kerstin vetat, och förstått och kunnat prata med mig om.

Nå, det är inget att jaga upp sig för nu och hur som helst är det för sent att ändra sig. Men jag hade gärna tagit med mig Kerstin om det hade gått.

Det är rätt skönt att ha helgen ganska oplanerad och ledig, för det betyder att jag kan slitta och slappa i trädgården ett tar och bara njuta av livet också. Det ska vara tid för sådant också.

Hoppas ni får en underbar helg allesammans. Jag går och hoppas på regn...!