Bromsarna i, ankare ut
Idag gjorde vågen halt, men jag förstår varför. Jag har träningsvärk igen, terränglöpningen igår gjorde verkligen nytta. En väninna och jag avverkade 15km på banan som kallas Extreme (den heter så av en anledning) och i backarna var det så brant att vi fick gå. Det var inte bara uppför det var brant, och eftersom det regnat ganska mycket blev jag lerig till knäna och lite därtill.
Det är ovanligt att jag vill duscha innan jag badar, men igår hade jag verkligen inte velat kliva i ett bad utan en initial dusch. Så kladdig jag var!
Det bekymrar mig inte så mycket att vågen gjorde halt, det är inte vettigt att tappa mellan ett halvkilo och ett kilo varje dag. Något eller några hekto kanske, i alla fall om man är nära normalvikt eller redan är normalviktig. Det är egentligen bara om man har mycket övervikt att avvara som det kan vara vettigt att tappa massor på en gång.
Nu vill jag ha sommarvärme för övrigt, jag vill ha min fina gröna klänning som jag köpte förra sommaren. Den sitter om möjligt ännu bättre nu när magen börjat strama upp sig. Extrahuden tar lång tid på sig men nu är det synbar skillnad mellan då och nu. Till och med jag ser skillnaden, kan känna skillnaden när jag klämmer och petar. Det finns en del kvar, men inte alls så mycket som förr. Magen ser inte ut som en leende mun längre, vecket är borta. Nu är det bara lite mjukt pös, som en liten kudde - men ingen påse!
Det är en stor seger, för det trodde jag inte riktigt att kroppen skulle greja. Ni vet, ju äldre man blir ju långsammare anpassar sig kroppen, och striae (strimmor, bristningar) gör det ännu svårare för kroppen att dra ihop huden. Till och med unga personer med striae får höra att "det är inte säkert att det där går bort", eftersom det alltid finns en risk att hudskadorna blir permanenta. Jag trodde faktiskt jag skulle bli fast med min påse på mage resten av livet.
Så då kanske ni förstår att jag är överlycklig och tacksam över att jag har en stark och frisk kropp som gör sitt absolut bästa varje dag. Även när inte psyket är på topp att uppskatta det.
Ofta hör jag folk ta bättre hand om sin bil än sin kropp, och det är ju lite bakvänt för bil kan man köpa ny eller laga. Men ny kropp? Bilen får den bästa oljan, bästa drivmedlet. Men vad tankar vi kroppen med? Bilen besiktigas regelbundet, men kroppen då?
Vi har bara en kropp, outbytbar och går bara att laga i mycket begränsad omfattning så behandla den med kärlek, omtanke och respekt. Behandla den bättre än bilen!
Gillar
Kommentarer
-
Ja du har så väldigt mycket rätt!! Varför är vi så elaka mot vår kropp??
Vi måste sköta om oss bättre!
Du jobbar på bra och jag har blivit mycket bättre men det finns kvar att göra!
-
Vi lär oss, ett steg i taget :-)
Logga in för att skriva en kommentar.