Bryt ihop och kom igen
Ibland försöker livet daska till mig på fingrarna, som för att påminna mig om dess förgänglighet. Kom ihåg att allt är till låns, och inget varar för evigt. Lite så. Jag försöker ju vara glad och se positivt på saker och ting så mycket jag kan, att vara lycklig är många gånger (inte alltid, medges) ett val man gör men ibland är det jobbigare än vanligt att göra det valet. Idag hade det varit synnerligen enkelt att bara bli sittandes, men det började redan igår kväll.
Då, i går kväll alltså, fick jag meddelande om att en av mina spelkaraktärer flyttats från en värld till en annan, en process som jag inte godkänt. Hm? Jag har inte haft tid att spela på ett halvår ungefär, jag har bara loggat in och kollat att allt är okej med jämna mellanrum. Som tur är kopplar jag aldrig något kontokort till sådana tjänster, särskilt inte till spel utan Tvåfaktorsautentisering (dubbla login kan man säga) så det var aldrig någon risk att jag skulle förlora riktiga pengar, men det är klart jag blir irriterad över inbrottet i min digitala vardag.
Idag var det fortfarande inte löst, och inte ett ljud från supporten. Spänningshuvudvärken kom galopperande som ett brev på Posten, på den tiden den var en riktig Post som inte hette PostNord. Som om jag inte hade nog med träningsvärken. Tack vare debacklet med kontot sov jag illa dessutom, och till råga på allt hade jag gått upp i vikt idag igen!
Min älskling jagade på mig lite mjukt, så att jag kom iväg till gymmet. Jag hade verkligen ingen lust, egentligen ville jag bara sitta i ett hörn och tjura. Men sedan när har det hjälpt någon att sitta och sura? Nej, jag svidade om och skulle ta en sväng på löpbandet. Det hade snöat i natt så jag fick börja med att skotta en decimeter blötsnö så att det gick att komma ut med bilen. Det gick skittungt att springa. Bara 3,5km på 30 minuter, rekordsakta. Träningsvärken gjorde mig inte graciösare precis. Klockan vägrade synkronisera med telefonen och pulsbandet påstår att jag snittade 194 i puls när jag aldrig mätt högre än 184 (på Bosön av samma folk som testar landslagen, så de vet vad de gör). Precis allt jag tagit mig för idag har gått mer eller mindre galet känns det som.
Det är då jag tittar ut, på snön och tänker att jag behöver byta synvinkel. Jag har det nog rätt bra ändå. Jag kom iväg till gymmet trots allt. Jag fick gratisträning av snöskottningen. Jag kunde springa trots träningsvärken och 3,5km är faktiskt inte så illa. Det har kommit en ny säsong av "Zombies, run!", vilket gladde mig oändligt mycket. Träningsvärken sitter på alla de rätta ställena, så jag gjorde rätt igår. Jag gick bara upp 1 hekto av träninsgvärken, inte ett kilo som jag brukar kunna. Klockan kan jag ersätta, så småningom. Telefonen med, den sjunger ändå på sista versen så jag har redan börjat fundera på en efterträdare. Huvudvärken har gått över. Jag kommer säkert sova bättre i natt. Och nyss ramlade det in ett meddelande att jag får tillbaka kontot när företagets bedrägeriavdelning korrigerat felen som begåtts.
Och i minidrivhuset växer squashen så det knakar 
Om de andra kommer upp eller ej får vi se, busktomater och små söta chiliplantor har också börjat kika upp. Men det är bara squashen som växer så att man blir lite orolig för vart den ska ta vägen.
Jag har det på det hela taget rätt bra.
Kärleksfulla pikar från familjen om hur bensvag jag är idag tar jag emot med jämnmod, förr eller senare är jag på hugget igen och då jäklar... 
Gillar
Kommentarer
-
Ibland behövs lite elände för att man ska se det braiga i livet.
Jag har också planterat och det ska bli spännande att se om det blir något, har bara använt gamla fröer och räknar med att inte allt gror. Om persiljan tar sig blir det mirakel, sista rekommenderade datum för sådd var 1998, men tänk vilken LYCKA om! Gul klematis (tangutica) har jag lyckats så bra med förut så där blir det nog besvikelse om det inte blir något. Kanske att det är förväntningarna som skapar lycka/olycka?
-
Det vore rätt trist om det vore sommar året om, kan jag tycka. Eller, vore det sol varje dag började nog åtminstone jag börja längta efter regn :-)
Fast idag tog det emot, det var inte alls roligt till att börja med.1998 måste ju vara någon form av rekord om det överlevt! :-) Du måste hålla oss uppdaterade :-)
-
Skönt att du kunde byta synvinkel och komma loss ur den nedåtgående spiralen. För på något sätt så hänger händelser ihop och vi bestämmer, med vårt sätta att förhålla oss till händelserna, om vi ska fortsätta neråt eller om vi ska gå uppåt. Kram
-
Kicki47, visst är det så. Det är delvis det som är nyckeln backom att kunna springa ett marathon också, att kunna vända på negativa tankemönster. När det är som tyngst och jävligast, benen värker och det är en mil kvar gäller det att hitta något vad som helst som går att vara glad över. Något som kan driva en framåt. Kanske inte har skoskav? Det kanske kommer en bra låt i lurarna? Bara "Jag rör mig fortfarande. Jag springer." brukar räcka långt för mig.
-
Bra att du blev jagad till gymmet, när allt känns jäkligt så är det skönt att röra på sig.
-
Underbart att du lyckas vända negativa tankar till positiva! Det är något jag behöver lära mig... Ha en bra dag!
-
Med facit i handen och lite distans till din dag så blev den ju riktigt bra - tyvärr känner man ju det inte riktigt så när man är mitt uppe i det.
När allt jävlas och man är mitt uppe i det är det lätt att kasta in handduken och sätta sig ner och tjura , men det blir ju aldrig bättre- försöker tänka att om ett par timmar så ser det här scenariot säkert helt annorlunda ut och så försöker jag fokusera på hur jag vill att det ska vara och börjar stretar åt det hållet.....
-
klaraelv, träningen är min ventil när det är jobbigt. Men det är inte alltid jag kommer ihåg den själv, men maken vet ju förstås hur gott jag mår av det. Han glömmer inte
AH65, det är något man får träna på, det är inte lätt men det är värt det.
8veckor, precis! Det är så man får tackla det, vad kan jag göra just nu för att det ska vara lite bättre om en stund. I mitt fall räckte det att försöka se på saker och ting lite annorlunda, ibland finns det saker man kan göra aktivt för att det ska bli bättre. Fast sätta sig och tjura, hur gärna man än vill, är sannolikt det sämsta man kan göra
Logga in för att skriva en kommentar.