LadyG tar nya tag!

16:8 5991009

Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.

14 augusti 2012 18:21

Då kom leendet igen

Jag höll rätt god fart i början men tyckte det gick tungt. När jag fick vika ner mig vid cirka 3km och gå första gången surade jag rätt mycket och sparkade på mig själv för att jag inte ens iddes hålla 6:20-tempo på en runda jag normalt klarar mycket fortare än så. Det fortsatte jag med en bra stund, tills jag insåg att jag egentligen inte hade nått att sura för. Det slog mig att det är skitvarmt, jag sprang 62km i lördags och jag gav blod igår. Kroppen gör det bästa den kan, och det är faktiskt inte så illa. Då blev jag glad igen, och se: då blev det roligt att springa igen också. Leendet kom tillbaka och sista kilometern gick faktiskt riktigt bra, om än med lite för hög puls för att vara avslappnat.

Kommentarer

14 augusti 2012 23:37

OneOnine

vilken resa, 3 till 62!!! så inspirerande :) och härligt att du fick stopp på de negativa tankarna!
14 augusti 2012 23:45

LadyG

Tack :-) Ja, det har varit en jätteresa faktiskt. Enormt, med tanke på hur mycket jag hatade löpning. "Du får aldrig på mig sånadär" *pekar på gympaskor* "Över min döda kropp!" Sagt i förbifarten när vi passerde en Intersport eller Stadium, det har jag ju fått höra sen kan jag säga. Men det kan jag bjuda på, för löpningen har gjort underverk med livet, humöret och orken. :-) Förr var jag ofta deprimerad på hösten, men det är flera år sen jag blev deprimerad nu. Jag är helt säker på tt det är löpningens förtjänst, det sammanfaller alldeles för bra för att inte ha med varandra att göra.
14 augusti 2012 18:27

lejonell

Sprang du 62 km i lördags?????? Eller skrev du fel?
14 augusti 2012 18:29

LadyG

Nej, jag skrev inte fel. Jag sprang 6,2 mil (62km) Se: [LANK]http://www.matdagboken.se/?p=blogg&BloggID=15886885[/LANK] :-) Fast jag förstår om du undrar, det är det en hel del som gör. :-)
14 augusti 2012 19:05

Swesent

Verkligen imponerande sträckor du klarar att springa (i synnerhet för en otränad nybörjare som jag)! Att läsa om bedrifter av detta slag för tankarna till att personerna i fråga måste ha varit födda med fördel att springa. Har det varit någon nybörjarperiod även för dig LadyG, då du inte orkat springa lika snabbt och långt? Eller har löpning alltid varit en naturlig och lätt motionsform för dig ända sedan barnsben? Du var dessutom ute och sprang trots att du gav blod dagen innan? Ingen risk för yrsel, utmattning, orkeslöshet, illamående m.m. att ta sig an ett sådant motionspass så tätt inpå (har aldrig lämnat blod själv så jag vet inte)? Jag är i alla fall glad att du kom hem helskinnad och med ett leende på läpparna! :)
14 augusti 2012 19:16

LadyG

Oooj jo, visst var det en nybörjarperiod Swesent! Jag var mallig som en tupp när jag avverkat min första 30-minutersjogg - jag kom hela 3,2km! Det var stort för mig, och det tog faktiskt uppemot ett halvår innan jag faktiskt kände att jag inte längre var total nybörjare och vågade springa på något annat än löpband. Det var aldrig någon risk för skador, jag avancerade på tok för försiktigt för det. Men det hade ju förstås baksidan att jag inte blev snabb lika fort som all andra. Fast just det, att jag tog det lugnt och sakta, har nog byggt upp en grundstyrka i kroppen som jag kan dra nytta av nu. Jag gav kroppen chansen att hänga med i svängarna, vänja sig vid löpningen och trappade upp sakta. Jag började springa som 33-åring och hatade löpning intensivt innan dess (skolans fel) så löpning har inte varit varken mitt första, andra eller ens sisthandsval om jag skulle göra något innan :-) Att jag skulle kunna bli yr eller så av blodgivningen tänkte jag inte på om jag ska vara ärlig :-) Det var först när jag sprungit nästan en halvtimma som jag kom underfund med att det kanske faktiskt har en viss påvekan att de snodde 4,5dl igår :-) Jag tänker inte så fort alla gånger :-)
14 augusti 2012 20:16

Nickie

Tycker du är otrolig!!! Härligt att hämta inspiration av dig:)

Logga in för att skriva en kommentar.