Då var vi där igen
Älsklingen, ljuset i mitt liv och klippan i min tillvaro har hostat de senaste veckorna. Illa, dessutom. Idag äntligen fick jag iväg honom till vårdcentralen. De är helt enkelt bäst. Det första de gjorde var att utesluta livshotande saker, så de lyssnade på hjärtat, tog EKG, lyssnade på lungorna, kollande syresättningen och blodtrycket och tog sänkan. Det kändes betryggande att de uteslöt allt farligt först.
När alla de initiala testerna var klara tog läkaren och klämde sig fram till vart det onda satt, han resonerade högt så vi kunde höra hur hans tankar gick. Hur intressant som helst! Jag fick genast mycket mer förtroende den här läkaren än för de som låtsas vara tvärsäkra när jag sitter och vet hur svårt det kan vara att avöra om det är ligamenten eller revbenen som fått sig en smäll.
Jag tror han fattade, för när han bad om ursäkt för att han pratade så mycket protesterade jag och sa att jag tyckte det var intressant. Han såg lite fundersam ut, men jag har den effekten på folk. Han fick anledning att se ännu mer undrande ut när vi började prata kodein, etylmorfin, paracetamol och ibuprofen. Jag brukar skylla på döttrarna, de är undersköterskor, för ingen vettig människa kan ju vara intresserad av sådant som inte är ens jobb 
Maken ska i alla fall inte lyfta tungt, inte göra något som smärtar och det kan ta flera veckor innan det gått över. Jag har läst in mig på doseringar, mediciner, kombinationer och hur det ska skötas så han ska kunna ta det piano och läka ihop. Döttrarna får rycka ut om det behövs, vilken jäkla tur att äldsta dotterns flytt är 95% klar, det är bara lite småpyssel kvar som att tömma förrådet, men det hinner vi göra efter nyår eller något. Hon har lägenheten kvar ett bra tag till, så det är lugnt på den fronten.
Jag tänker hålla ett örnöga på honom nu, för en spricka i revbenet är illa nog men om han gör något riktigt korkat eller hostar för hårt kan det gå av helt och då tar det ännu längre tid att läka. Och under tiden kommer han bara ha mer ont.
Så länge jag basar här hemma lyfter han inget tyngre än sin telefon tills revbenen är bra igen.
Gillar
Kommentarer
-
Usch jag mins när maken under ett av barnens kalas fick bröstsmärtor, han hade haft tre lunginflammationer efter varandra på några månader, som tur var så var det inte hjärtat utan två revben som spruckit av allt hostande.
Jag fick rodda alla gäster själv medan han och svågern åkte in på akuten, det blev lite avslaget och oroligt till vi fick veta orsaken till smärtan.
Hoppas han kan vila mitt i julstöket, men det ser du nog till att han gör😉
Ha en trevlig lucia och helg!
-
Fy vad tråkigt för honom att bli så sjuk inför julen!
Jag tror säkert att du ser till att han håller sig lugn och det är viktigt. Bara inte FÖR lugn han behöver röra på sig så att ni inte får åka in akut för att han har fått konsekvenser av att vara så ompysslad att han blir inaktiv! Ja, ja det där vet du och flickorna också tur för honom!😊
Ja du har då inte haft för lite att göra den sista tiden kom nu ihåg att inte ta i för mycket så du också däckar. Julen kommer och går det är ingen katastrof. Paula är så liten ännu så hon vet inte hur det riktigt ska vara på julen så det räcker nog med lite mindre stök!! Ibland får man bara gilla läget!!
Sköt om er!!
-
Vad bra att du fick iväg honom, hoppas det ordnar till sig med vila och stillhet och att ni får en bra jul trots allt.
-
Spricka i revbenen är inte att leka med. Du får verkligen se till att maken tar det lugnt!
Sonen i Berlin hostade för ett par år sedan så att revbenet/revbenen hade gått av. Jag har inte velat veta för mycket för allt har låtit så jäkla illa. Kirurgen fick göra titthål i hans bröst och släppa ut blod, var, mm. Revbenen hade skadat vävnad inne i bröstet och sonen skojade att han hade köttfärs där inne. Allt lappades med något slags nät och så. Hålet är kvar än idag och ska skötas dagligen. Enl kirurgen är det svårt att bli av med basiliskorna där inne och allt måste bara ut innan hålet kan täppas till. Sonen sa att idag hade han sovit sittandes i fåtöljen tills revbenen hade läkt - han trodde att skadan antagligen blev större när han rullade runt i sängen på nätterna.
-
Tack för omtanken allesammans, han fick dundersmärtstillande bland annat för natten så han ska få sova åtminstone. Jag försöker hinna före och lyfta när det behövs lyftas något, men det är fanken så kvick han är. Och glömsk.
Paloma, jag vet precis vad du menar! Man är inte så kaxig tills man vet att det är ofarligt.
ulla165, så jobbigt! Jag hoppas att han slipper smärta åtminstone!
Logga in för att skriva en kommentar.