Dagen efter

Lite stel och gisten i benen, men inte så illa ändå. Första gången jag sprang de fem milen på Lidingö och forcerade backarna både upp och ner var musklerna betydligt mindre härdade och tog mer styrk. Jag kunde knappt resa mig och sätta mig utan armkraft på flera dagar, och jag gick som om något slagit mig om benen :-) Samma effekt brukade dyka upp efter marathon, men nu mer sällan. Förra året blev jag knappt stel alls, trots flera nya personbästa. Kanske är jag på väg att bli så där hård som rävarna, de jag smygtittar på vid starten och drömmer om att vara lika tuffa som? Det är killar och tjejer som sprungit i många år, de är snabbare och starkare än vad jag vågade drömma om men jag kanske kan bli som de, lite grand i alla fall? Jag blir aldrig så bra som Gloria Vinstedt t ex men jag kan låta mig inspireras av henne och inte låta tanken på distans eller oro över fart begränsa mig. Den enda som sätter gränserna för vad som är möjligt för mig är jag.

Kommentarer

29 april 2012 10:29

lflickan

Låter härligt det där. :)
30 april 2012 17:11

tolwyn

Lite stel och gisten efter fem mil Lidingöbackar... Kaxigt gjort och väl utfört.. du som var orolig om du var förbered eller inte :D

Logga in för att skriva en kommentar.