Dagen efter

Man skulle kunna tro att jag är helt knäckt idag, jag hade nästan förväntat mig det själv faktiskt. Så döm om min förvåning när jag vaknar och bara är lite gisten, men inte värre än vanligt efter ett långt pass? Jag tror, efter att ha grävt lite i GPS-datat att vi snittade 8:00min/km ungefär, helt klart ett tempo jag klarar vilken dag i veckan som helst. Jag ville ha totaltden, från start till mål och det tog oss 11 timmar och 2 minuter att förflytta oss från järna, söder om Södertälje till Hornstull inne i Stockholm. När vi började vid 10 var det inte så varmt, men sen blev det både varmt och kvavt mitt på dagen. Fram på kvällen när vi avverkade de sista kilometrarna mot Hornstull var det riktigt skönt, då hade det kvava dragit förbi :-) Jag var långt ifrån säker på att jag skulle klara det eftersom jag redan från början hade träningsvärk i höfterna, benen och rumpan av allt trädgårdsarbete men det blev aldrig värre och efter att ha sovit djupt (som en medvetslös) känner jag mig rätt okej faktiskt. Hoppas det inte kommer något surt efter nu, jag är så nöjd så. Jag har en rejäl vätskebrist att korrigera, det behöver jag ingen läkare för att veta men jag hade vätskeblåsan på tyggen (2l) och den fyllde jag 3 gånger. Utöver det drack vi både läsk och kaffe (nej, kaffe är inte mer vätskedrivande än annan vätska om man inte verkligen tror på det och då är det placeboeffekten snarare än koffeinet - annars skulle väl t ex Red Bull få ungarna att pissa ihjöl sig?) :-) Det var faktiskt en väldigt bra idé att vända banan, det måste jag säga. Peter ledde oss bara lite vilse men på det stora hela taget gjorde han ett kanonjobb som sherpa :-) Ulla och jag trampade på, i början studsade jag väl runt lite som en kalv på grönsbete och smygökade men Ulla är rutinerad och lugn och lät sig inte lockas med på någora dumheter :-) Vilket äventyr :-)

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.