icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 5991179
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
20 maj 2013 11:56
4

Dagens andra hoppsan!

Gick in på Dobsoms hemsida, de som gör de bästa löparjackorna i världen enligt min åsikt. Där såg jag att min nya fina jacka fanns med i listan, det som gjorde mig lite paff var storlekarna. [LANK]http://www.dobsom.se/R-90_Eco/21[/LANK] 34, det är den jackan jag har. Deras minsta storlek... Så smal har jag alltså blivit. Försöker greppa det, jag tittar i spegeln och ser inte riktigt det andra ser. Jag ser fortfarande saker som tydligen bara jag ser. Det vore trevligt om någon som gjort sin viktresa redan och hållit sig stabil kunde trösta mig lite och bekräfta att självbilden korrigeras så småningom och blir mer i överensstämmelse med verkligheten, för det här börjar bli fånigt nästan. Jag sträcker mig inte längre efter 44-46 på Lindex åtminstone men jag har fortfarande en självbild som är skev. Jag har varit inne på det förut, att jag inte hinner med mentalt. Jag har pausat viktnedgången två gånger på min väg ner, en gång efter -15kg och en gång efter -10kg för att ge huvudet en chans att greppa men det fungerar dåligt...Jag har inte greppat. Jag trodde det ett tag, hoppades.

Kommentarer

  • 20 maj 2013 12:42
    tolwyn
    Just självbilden är nog det absolut svåraste att komma åt. Har själv gått ner ett antal kilo sen jag tog upp träningen och kläderna sitter mycket bättre, till och med ledigt, men likväl känner jag mig som en prinskorv när jag tar på mig kläderna på morgonen.
  • 20 maj 2013 13:03
    Katri
    Håller med om det där med självbilden. Jag har gått upp och ned genom åren, men bilden av mig själv sitter kvar som "tjock". För min del tror jag att det hänger ihop med den mobbning jag utsattes för på lågstadiet - inte för att jag var tjockast i klassen - men tillräckligt för att bli mobbad för det eftersom jag också var en väldigt blyg och osäker tjej.
  • 20 maj 2013 19:08
    lena64
    jättesnygg jacka! jag har lite samma dilemma som du....har förr i tiden trott att jag aldrig kan bli mindre än stl 38 om jag inte blev anorektisk typ.... nu är jag snart stl 36 HELA jag...och då vet jag inte vad jag ska göra...köpa nya kläder typ ..? ;) ja, tiden ....allt måste få ta sin tid och jag tror att man förbereder sig lite genom att bara ställa den frågan till sig själv...hur acceptera ministorlek? typ.... slanten kommer nog trilla ner vad det lider... ha`t bra!! :D
  • 20 maj 2013 19:09
    lena64
    typ... ;)

Logga in för att skriva en kommentar.