Det blev jättekul
Diamond 1000 på Stadion. Väldigt roligt och lärorikt att få gå igenom samma rutiner och procedurer som eliten gjorde iförrgår under Diamond League.
Uppvärmningen hölls av Daniel Lundgren, svensk mästare på 3000 hinder. Mycket lärorikt och intressant, så himla noga de är! En annan brukar ju bara dra iväg... Kanske ska ta uppvärmningen lite mer på allvar i fortsättningen?
Efter att ha slussats igenom diverse procedurer och stationer, prickat av här och kollat utrustning där var det dags. Jag visste på en gång att jag inte skulle vara en av de snabbaste så jag höll avsiktligt noga koll så att jag inte tog rygg på någon jag inte borde ta rygg på.
Ingen klocka, inget pulsband. Bara jag och kroppen. Speak to me, kroppen. Nu kör vi järnet. Beställde hårt tempo men inte för hårt av kroppen. Jag kände igen känslan från intervallpassen och vet att det fungerar att envisas med den här ansträngningsgraden. Det här orkar jag, inte jättelänge men länge nog. Ett och ett halvt varv i alla fall. Klockringning, sista varvet, försökte öka men kroppen hade inte riktigt energin kvar. Försökte ändå, tänkte på Tirunesh Dibaba och hur hon gör, och när det var 200m kvar började det hända grejer. Pressade på. Farten ökade. 100m kvar, liten fartökning till. 50m kvar, energin slut och luften slut. Nu springer vi på skuld och vilja, det fungerar det med, korta sträckor, om man är riktigt envis. Ökar farten en gång till, en sista gång bara för att jag kan. Kom tre steg in bakom mållinjen, förbi målkameran och tog ett snabbt steg åt höger, sen stöp jag bakom en reklamskylt. Andades en lång stund. Massiv syreskuld, prickar i synfältet och pirrande känsla i händerna.
Exakt tid 4:34:56 PB med 14s. Jag hade inte kunnat lägga upp loppet mer perfekt, för mina förutsättningar. Jag hittade det högsta tempot kroppen orkade med för dagen och gjorde mitt absolut bästa. Utan klocka. Hur skulle min klocka kunna vara mer exakt än den professionella tidtagningen på Stadion? Och när skulle jag ha hunnit titta på den medan jag sprang, jag hade bokstavligen fullt upp med att springa? Jag förstår varför eliten inte har sånt. :-)
Jag vet inte vilket jag är mest nöjd med, disponeringen av krafterna, tiden eller själva upplevelsen. Alltihop var en härlig grej att få vara med om. Men det var fruktansvärt roligt att upptäcka att jag kunde slå personbästat trots att jag varit så skadad i sommar, trots att jag inte kunnat träna som jag velat och trots att jag inte kört mer än ett enda fartpass på 4 månader och det körde jag tidigare i veckan...
Firade med en jättesushi på Sushi Yama och te, vitlöksbröd med smör och ost när vi kom hem. Givetvis satte sig det på vikten, så nu väger jag 67,4kg igen men det är en smäll jag kan ta för det var väldigt roligt att springa och köra som eliten.
Gillar
Kommentarer
-
Bra gjort! :)
-
Tack :D
-
låter härligt! Får väl bli intervallpass med barnvagnen här hemma....
-
En baby jogger-vagn kanske skulle vara på sin plats? För barn som kan sitta själva är de perfekta, och de jag mött verkar uppskattade. Barnen verkar älska att åka fort :-)
-
Tusen och åter tusen grattis till dig för den prestationen!!
-
Tack Tita :-)
-
Grattis till nytt PB! :-)
Logga in för att skriva en kommentar.