Det där med inte...
Jag börjar tro att det är något magiskt med ordet "inte". Det har hänt flera gånger nu att jag skrivit att jag inte ska göra något, och så är det exakt det jag gör. Nu gäller det iofs träning, och då må det vara hänt eftersom jag mest skrivit om att jag inte ska öka vikterna i en övning, eller inte ska göra en viss övning än.
Ordet inte är no-no på instruktionsutbildningarna jag gått, för bl a riksidrottsförbundet. Hjärnan selekterar bort ordet, så vi fokuserar på det vi skulle ignorerat. Tänkt inte på en blå volvo. Jamen lätt, eller hur? Det första man gör när man hör meningen är att tänka på en blå volvo.
Det vi fick lära oss var att tala om för eleverna vad de ska göra. Det verkar som jag jag behöver utöka det till att gälla instruktioner man ger till sig själv.
Fokusera på det du ska göra. Det andra är mindre relevant.
Jag är hur som helst glad som en speleman, trots att jag inte gjorde som jag hade tänkt mig. Jag orkade nämligen 35kg i stångrodd igen (ja jag vet, jag skrev att "jag behöver inte göra om det bara för att det var roligt" förra inlägget).
Så nu är jag ännu mörare i ryggen nu, men det känns ruskigt bra för det är en bra smärta. Mycket bättre och begripligare än den jag vaknat med till och från tidigare, och som jag, när jag tänker på det, inte känt av på ett tag.
Hm... Samband?
Tål att fundera på!
Jag borde definitivt pluggat på vapnen innan lektionen igår kväll, men å andra sidan kunde jag det mesta om gnagare vs hardjur, och om bäver, skogshare och fälthare redan så jag var inte helt lost. Generellt kan jag mer om djuren, naturen och ekologi än om vapen och ammunition.
Det har ju sin förklaring, jag är ute i skogen och rör mig - utan vapen - och har aldrig riktigt haft anleding att fundera på vapen eftersom jag inte äger något. Det har inte ens fallit mig in att jag kunde ha lånat.
Så där är min stora vita fläck, jag visste att jag hade den men att den var så omfattande hade jag dålig koll på. Där kommer jag att behöva hjälp.
Genom att delegera och planera om har jag, tror jag, försökt få ett fungerade schema men det blir tight ändå. Men kanske lyckades jag till och med få in bågskyttet i schemat nästa vecka. Jag har saknat det. Nu får jag säkert börja om och lära om, men det må vara hänt då.
Detta med pulverdieter är intressant. Nu, när veckan börjat rulla igång igen, upptäcker jag att det faktiskt är svårt att komma ihåg att ta sopporna. Lunch och middag kommer jag alltid ihåg eftersom maken hjälper mig, men de andra är värre. Jag bokför slaviskt i Matdagboken, just av den anledningen.
Jag är fortfarande, ironiskt nog, sugen på precis allt men det är som att vara sugen på något man ser i ett skyltfönster i en butik som är stängd. Suget finns där, men jag varken vill eller måste agera på det.
Eftersom jag är så nojig har jag börjat med vitamintillskott redan nu. Jag tränar, det går antagligen åt.
Jag är, återigen, mycket nyfiken på vad som händer egentligen. Vad ska måttband och våg säga den här gången?
Kampen går vidare, under 90 vore trevligt! Vilken vecka som helst, vänner! Vilken vecka som helst.
Ha det gott!
Gillar
Kommentarer
-
Ser att Modifast ändrar recepten, kanske därför siffrorna inte stämmer !!??
-
Att använda ordet inte fungerar ju om man använder det i betydelsen ikväll skall jag inte träna, hjärnan hör ju då ikväll = träning. Tror det är bra att ta bort krav och det istället blir att jag vill träna. En kollega sa att det är bra att träna idag så att jag vill träna imorgon igen.
-
Babs, jag mailade dem och frågade om varför siffrorna inte stämde och det var tryckfel 😏
Nira74, det är en bra inställning! 👍
-
Jag gillar inte regn och rusk så jag slarvar med att gå ut och gå, jag kanske ska satsa på att bara komma ut i naturen så blir det lättare. Lusten kanske kommer🙂
Håller du på att ta jägarexamen?
Här sköt maken ett vildsvin förra veckan, det har jag bara ätit en gång. Äldsta dottern hade med sig en vildsvinsjulskinka på julafton, jag tyckte det smakade rostbiff.
-
Paloma,jag tror man får gå ut och leta efter den ibland 🙂
Ja, jag ska ta över familjegården och då ingår viltvården. Pappa kan inte bo kvar längre, hans alzheimers gör det svårare att sköta om det, han glömmer var han lagt saker, vad han gjort och inte. Han behöver bo i ett vanligt hus.
-
Det får man nog🙂
Det var ju en tråkig anledning, men bra att kunna också. Hoppas det löser sig för din pappa❣
-
Tack, ja hans sambo är snäll, och när det inte fungerar längre finns det två bra demensboenden, så det löser sig. Det är oundvikligt att det blir så.
Logga in för att skriva en kommentar.