Det gick som förväntat
En årlig tradition, Karlstad 6-timmars. Man tillbringar tiden på en löparbana, knappt 200m lång, och travar runt. Den som kommer längst på 6 timmar vinner 
Ni vet ju hur jag laddat upp, och jag har inte kunnat löpträna i vinter, bara cykla. Så jag räknade inte med några mirakler, men jag ville vara med i alla fall eftersom jag deltagit alla år innan.
Nyss rest mig från magsjuka, övervikt, otränad... ja, ni hör ju själva, det kan inte bli värre uppladdning egentligen, och efter 3,5 timma klev jag av.
Bilden före tävlingen, självförtroendet är inte fullt så gott som posen antyder 
Medan jag sprang runt runt var Paula hemma med storasyster och hade föräldrafritt, och maken botaniserade bland butikerna i Karlstad. Det finns roligare saker att kolla på än en löpare som springer runt, det är jag medveten om, men den här gången hade jag behövt lite mer mental stöttning för pannbenet var papperstunt. Redan efter en timma började jag undra vad jag höll på med. Det hjälpte en del att jag fick glada tillrop från löpare jag känner både i verkligheten och på nätet. Utan support var det ännu tyngre, och den här gången orkade jag inte vända trenden själv.
Det jag inte begriper är varför jag inte gick upp i vikt av det här äventyret. SÅ hemskt mycket gjorde jag inte av med ändå, inte jämfört med vad jag borde ha gjort av med, och jag åt i stort sett allt jag kom över kändes det som.
Jag önskar att jag begrep det där, men det gör jag inte. Det rimmar inte.
Nästa år ska jag försöka vara bättre förberedd, och kanske försöka få med mig någon så att jag inte är ensam på arenan. Någon jag kan fråga om split-tider, resorb och placeringar. Någon som håller ögonen på om jag börjar sloka, och som kan komma med en sanning i rättan tid så jag rätar upp mig innan det gått för långt.
Man springer inte ultra själv helt enkelt. Jag kan inte begära att maken ska stå och göra det där när han redan gjort det så många lopp, men jag löser det på något sätt när den tiden kommer. En sak i taget.
Innan dess ska jag verkligen komma igång med träningen först.
På riktigt.
För jag vill slå mitt gamla rekord, 48km på 6 timmar, men då kan jag inte väga nästan 100kg.
På torsdag läggs vår lilla kisse Iris in för behandling mot överaktiv sköldkörtel. Jag hoppas verkligen vi får hem vår lilla katt frisk och kry igen, även om det är en rutinbehandling och de flesta blir bra är det inte säkert att det går bra den här gången.
Varför det inte skulle gå bra kan jag inte säga ....
Jag vet, jag oroar mig för det mesta. Men hon ser så liten och skör ut, kissen. Hur ska den lilla kissen klara av radioaktivt jod?
Och när vi får hem henne igen ska hon inte vara i sängen på 2 veckor?
Stackars kissen...
Men hon är 9 år så hon har många många bra år framför sig om det lyckas. Kanske lika många till, som fullt frisk liten katt.
På återhörande, ha det gott allihop!
Och plusmedlemmar; glöm inte att hälsa på i Vi som tränar!
Gillar
Kommentarer
-
3,5 timmar på en bana som är 200 m är en megabedrift i min värld! Jisses, vilket påfund! *skrattar*
Men låter som en rätt kul grej att göra tillsammans med andra. Oavsett hur långt man hinner, så är ju häftigt att vara i rörelse så lång tid.
Håller tummarna att allt går bra med kissen. Så himla fin hon är!
-
Det är kanonroligt, eftersom man får se även de allra bästa när de springer. Jag som är långsam brukar aldrig få se eliten annars. Vinnaren i år kom 75km, eller möjligen 77. Långt var det i alla fall och han hade t om tid att photo-bomba lite
-
Du är ju helt fantastisk. JAG tar mig knappt fram med stavar nån längre sträcka...😮
Hoppas det går bra med katten. ✌️
Senast uppdaterad 13 februari 2024 06:50
-
Tack Bella50! Djursjukhuset säger att det är ren rutin, och att nästan alla katter blir helt bra av behandlingen, men ändå... Det är det där ordet "nästan"... Och så måste hon hållas isolerad ett tag efteråt eftersom hon är radioaktiv... Stackars lilla katt!
-
Jag förstår att du är orolig, och jag har druckit radioaktivt jod när jag fick giftstruma, det smakar inget och gjorde det den skulle. Yngsta dottern bodde hemma och jag sov i köket medan maken och dottern sov långt ifrån mig, när dom var i skolan och på jobbet kunde jag vara i hela huset. Vi var inte i samma rum på flera veckor.
Speciellt din lilla Paula ska hålla sig på avstånd från katten de första veckorna.
Jag är också orolig för vi ska operera vår lilla tax också på torsdag, hon är 11 år. Jag och yngsta dottern är som du och tar ut det värsta redan innan operationen, men det är en liten familjemedlem och vi vill verkligen inte mista henne ännu.
Jag tycker du kämpade på jättebra, det var en stor bedrift att vara igång 3,5 timmar👍
-
Tack Paloma! Vi hade tänkt låta katten bo i gästrummet i början, tills hon inte är lika strålande längre. Då kanske katterna dessutom inte ryker ihop och slåss det första som händer när hon kommer hem igen. Jag visste inte att man gjorde samma behandling på människor, är det för överaktiv sköldkörtel hos människor också?
Jomen det är ju en familjemedlem, klart man blir orolig och runt tio, då är de ju inte ungdjur längre. Hjärtat kniper extra när det är djur, man kan ju inte förklara...
-
Jodå man gör samma, jag fick dricka det ur ett litet glas. Det var utblandat i vatten. Jag ville verkligen inte för det kändes obehagligt, men jag hade väldigt hög ämnesomsättning och det kunde skada hjärtat. Annars hade jag fått äta någon variant på cellgift i flera år.
Det är nog bra om hon ska vara lite själv i början.
Jag är nog mest orolig för att vår hund ska sövas igen, hon opererades i september också och det är lite tätt pga åldern. Men hon har ett problem som inte går att bortse ifrån så vi måste tyvärr operera henne.
-
Wok jag tycker det är strongt att hålla ut i 3, 5 timmar. Nästa år blir det längre o med en bättre träning innan.
Go Girl
-
Paloma, stackars hunden, jag förstår er oro! Jag hoppas att allt går smidigt och fint, så ni får hem er kamrat snabbt igen! Vi sätter upp ett kattnät in till det rummet, så får hon egen låda, egen mat och vatten och egen säng. Allt det där kan jag ju tvätta och vädra sedan när hon får gå fritt igen, de pratade om två veckors separation. Det låter ju som en evighet, men får jag bara hem henne igen blir jag nöjd!
Tack klaraelv! Vad kul att se dig här, du är saknad!
-
Vilken bedriftd LadyG. Utan träning och med en magsjuka alldles tätt inpå kuta runt i 3,5 timme?! Inte så dåligt. Sen förstår jag och vet jag att du varit ibättre form och att det säkert varit roligare andra ggr för dig, ultralöpare som du är.. Nästa år går det ännu bättre.
-
Tack BirtheX, jo det har ju varit mer njutbart att springa, det har det. När man är i form är det lätt att springa
-
Tack detsamma LadyG, vi hoppas både er katt och vår hund kommer hem och att dom mår bra❣️
-
3,5 timmar, helt otroligt i min värld. Tänk att komma dit 🙂 Bra kämpat!
-
Tack Mot1mål
Logga in för att skriva en kommentar.