Det rör sig
Ibland blir jag irriterad, på oförstånd främst men kanske mest på bristande empatisk förmåga. Alla har 24 timmar om dagen, det vet jag. Så det är bara att köra igång då, som jag läste i en överentusiastisk blogg på ett annat ställe på nätet?
Njae, skulle inte tro det va. Alla som haft med nyfödda vet hur det egentligen är. Men jag gnetar på när jag hinner och kan, det får vara bra med det tills vidare. Älskling avlastar så mycket han kan, så vi är två om det. När Grynet är på ilskehumöret kan hon vara en riktig liten ragata, men hon menar ju inte något illa. Hon vill något, frågan är bara vad och om vi lyckas lista ut det innan hon får ett totalt vredesutbrott. Tålamod är inte bebisars starka sida 
Blöja är lätt att lista ut, och emellanåt är det enkelt att förstå att hon är hungrig. Att hon kan bli sugen på mer tutte bara en kvart efter att hon ätit är lite mindre begripligt, men att hon vill ha rena kläder när hon vomerat kaskader (efter att ha fått mer mat än bebismagen egentligen rymmer) är inte så svårt att greppa. Så där håller vi på, och försöker lära oss hennes signaler för vad hon behöver och vill ha. Ibland är det bara social kontakt hon söker verkar det som, och ibland är hon bara arg i största allmänhet utan att vi lyckas lista ut varför innan hon somnat eller lugnat ner sig ändå. Vanligtvis sker detta strax innan öronen ramlar av och armarna är slut.
Det kan vara rena styrketräningen att bära på ett argt litet knyte, men vad annat kan man göra än trösta och trösta tills det arga gått över? Horriblaste idén jag hört är att lägga henne så hon får "skrika av sig". Små barn kan inte trösta sig själva, om de tystnar är det för att de gett upp. Ingen kommer, ingen bryr sig, lika bra att spara energin. Fatta sveket. Alltså bär vi, och vyssjar och tröstar, tills allt det arga eller ledsna är borta. Våra tjejer ska aldrig behöva känna att ingen bryr sig, att ingen ser.
I gengäld får man mornar som igår, när Paula låg i sängen mellan oss och gurglade, pratade och gosade. Vi somnade om, vaknade och nojsade, pysslade med fingrarna, hon åt lite och enda anledningen att lämna sängvärmen var att byta blöja/gå på toaletten. Grynet brassar av det ena breda leendet efter det andra mellan gurgel och joller, och utstöter sina "Agga" och "Arro", och allt vad det nu är för små söta ljud, sprattlar och fäktar glatt medan hon visar upp sin senaste färdighet: greppa saker och trycka in dem i munnen!
Jag börjar ana hur jag ska få tid till träningen, den som jag saknar så mycket. Eftersom hon är nöjdast på mornar och förmiddagar borde jag kunna snika åt mig en 45-60 minuter medan hon och pappa jollrar i gymmet eller vad de nu sysslar med.
Motionscykeln står på övervåningen så den kan jag alltid trampa på, om det är för taskigt underlag i skogen för att jogga eller gå. Styrka kan jag köra på motionsgården som ligger några hundra meter bort, om jag kommer mig för att lösa gymkort någon gång.
Snart nog börjar Grynet säkert också vilja ha lite mer rutiner, det passar mig utmärkt, så då kanske det uppenbarar sig fler luckor för mig att börja komma i form lite. Jag saknar mig (bilden nedan) nu 
Bilden är från sommaren 2012, när vikten hovrade runt 65 ganska stadigt. Sommaren 2013 dök vikten ytterligare men det var för att jag tränade för 100km-tävlingen, så mycket som jag tränade då kommer jag nog inte hinna träna på ett tag, om ens någonsin igen. Men 65kg kändes skapligt enkelt att hålla, det krävdes inga stora åtgärder eller superduperlånga träningspass för det.
Äta nyttigt, träna och se vad som händer, är alltså planen. Med hänsyn till Grynet får jag vara lite försiktg med viktnedgång dock, men jag kan förbättra kondition och styrka åtminstone. Men jag måste nog kolla vikten imorgon ändå, och se vad jag ställt till med nu på sistone. Jag vet att jag syndat och definitivt inte skött mig som jag borde med alla de vanliga ursäkterna ("Jag hinner inte laga mat", "Det var så länge sedan jag åt X" osv) men det är ingen som tvingat mig att äta glass eller choklad eller chokladglass för den delen och det är definitivt ingen som hotat mig till livet om jag inte äter ostmackor (jag älskar ost!) så det är bara jag som får stå där med skammen s a s.
Det är bara mina beslut, ingen annans och det är dags att ta tag i rodret igen på den här skutan. Kaptenen har snusat länge nog nu.
Gillar
Kommentarer
-
Det är klart att Paula kommer i första hand, jag vet när vi fick våra barn så fick vi jättemånga " tips " om hur vi skulle göra. Vi gjorde det vi tyckte passade oss.
När vi fick barnbarn för två år sedan gjorde vi som sonen och svärdottern bestämde, men dom var bara glada om vi hade knep för att trösta när barnbarnet skrek. Vi gungade, sjöng, dansade och lyckades för det mesta trösta, men hon hade både farmor, farfar, och två mostrar som gärna tröstade och som bodde några minuter bort.
Nu är det bara dagar kvar till nästa bebis kommer, då börjar vi om igen. Det ska bli roligt
Börja du med det du känner för med mat och motion, det är din kropp
-
Förstår att hon är nummer ett hon är rena sötchocken. Det leendet kan ingen motstå!
Pappa får börja träna redan nu hur han ska hålla henne skyddad från killarna😁😁
Du behöver säkert komma ut på en runda för att få lite egen tid och motion. Bra att pappa dotter trivs ihop!
-
Jag sjöng mycket för min äldsta när hon var bebis. Och då lugnade jag henne ofta. Jag gillar att sjunga och kunde en hel del visor och lärde mig flera. Så jag sjöng också t ex på bussen!
En fundering också, egentligen är det ju inte "bara social kontakt" hon söker. Alltså det är inte så bara, utan fundamentalt. Det ju lika viktigt med närhet och uppnärksamhet som mat och bytt blöja osv. Eller hur? MInns från när jag var jättesjuk för tolv år sen och maken ställde fram frukost på sängbordet och jag bara låg och orkade inte ens äta. Men så kom han och klappade om mig lite och sen hade jag energi att äta.
Fint med alla bilder! Söööt!
-
Det där med att sjunga verkar bebisar gilla, så även Paula även om det fungerar bäst när hon är på gott humör. Då gurglar hon t om med
Flamenco, jag menade mer som att det inte måste vara så vidlyftiga eller svåra saker hon söker, social kontakt är trots allt ganska lätt att ge henne
Senast uppdaterad 27 november 2017 13:17
Logga in för att skriva en kommentar.