Det tickar på

Jag var nästan säker på att jag skule gå upp mer i vikt idag, jag har fått träningsvärk av alla backar jag sprungit i och som bekant brukar ju träningsvärk göra konstiga saker med vikten. Det var därför inte utan en stor förvåning jag noterade att vågen visade 0,2kg ner?

Jag tänker inte klaga, absolut inte. Däremot tänker jag förbereda mig för Diamond 1000 som min rackare till fästman anmält mig till: http://www.diamondleague-stockholm.com/Diamond-1000-m/

Jag är inte så snabb, men jag kan springa länge så det här är verkligen inte min paradgren :-)

Om jag kommer under 6 minuter per kilometer är jag nöjd, jag lär aldrig komma i närheten av de 4:48 jag gjorde i somras när jag var som bäst tränad. Då var jag verkligen på hugget och hade redan gjord 12 snabba kilometrar när jag spurtade den sista kilometern och sprang fortare än jag någonsin sprungit i hela mitt liv. Då hade jag en bra hare dessutom, fästmannen på inlines låg ett halvsteg före hela tiden så jag hade något att "haka fast mig vid" s a s. Något att mentalt bita tag i och vägra släppa när blodsmaken började komma.

Så snabbt kommer det att dröja innan jag kan springa, men det vore trevligt om jag kunde komma närmare 5 än 6 minuter. Fast huvudsaken är att vi har skoj. Jag har aldrig varit med om den här sortens tävling förut, så det ska bli en upplevelse.