En aldeles underbar dag

Det började redan imorse, när jag vaknade. En sekund låg jag stilla, lyssnade till talgoxen och kände solen värma genom sovrumsfönstret. Det droppade snösmältning på fönsterbläcket och någonstans kändes det som att 'nu är det vår'.

Den känslan drev mig ut, och nog sjöng fåglarna för mig hela rundan. Solen värmde mig och där det inte var bar asfalt var det lagom packad snö. Det var bara några få ställen som jag tyckte det var uselt underlag, men på det hela taget var det bra.

Jag fick hela tiden springa och känna efter så att jag inte sprang för fort, bakdelen är sagolikt öm och protesterar hej vilt om jag springer för fort. Det kanske är därför det kändes som att dagsen runda gick fantastiskt lätt och njutbart lugnt. Det är dagar som denna jag tränar för egentligen. Det är en enorm lycka att kunna ge sig ut en solig dag och lyssna på fågelsången, fötternas taktfasta tramp och känna att kroppen är stark.

Kastade ner träningsvkläderna i tvättmaskinen direkt, med lite tur är de torra tills imorgon, ifall det blir lika vackert väder då. Då ger jag mig ut på en runda till och njuter. Inte fort, inte jobbigt. Bara lugnt, njutningsfull löpning. Det ska vara mysigt, annars kan det vara, tycker jag. Satsa, kämpa, slita och lida får eliten hållas med som lever på det. Jag springer för att det är skönt, för att jag tycker det är kul och för att jag kan.