En bra trend

Igår avslutade jag träningsvecka 49 i samma goda stil som jag startade den, jag lyckades över förväntan faktiskt. Jag fick till alla pass jag hade hoppats på och alla goda val, att välja träningen istället för den varma mysiga filten i soffan, satte sina spår i valen jag gjort inne på ICA och vid middagsbordet. Det blir en sorts kaskadeffekt som gav det entydiga svaret på vågen idag. Alla hekto jag gick upp igår rann av mig, och tog med sig ett extra på kuppen så nu lyder nya lägstanoteringen 78,2kg.

Jag anade att det skulle bli så, jag avhöll mig från att äta av den rimmade skinkan och genast rann väskan av mig igen. Det är gott med kokt ungsrimmad skinka, men allt salt gör inte vikten några tjänster. Även om det är vätskevikt är det inte roligt att väga mer än man egentligen behöver.

Jag testade även att göra "senapssillen" jag nämnde tidigare och den var väldigt trevlig, även om jag lyckades glömma den lite när jag ångkokade den så det ville inte riktigt hålla ihop som sillbitar gör. Men av skadan blir man vis, det var därför jag testade att göra det nu och inte till julafton. Däremot är det sådana mängder socker i senapssåsen att till och med jag baxnar, som annars är rätt liberal vad gäller kolhydrater och vad jag tillåter mig. Den får man vara försiktig med, helt enkelt som med alla andra "röror" och oidentifierbara kladdigheter.

Den nya lägstavikten gjorde mig så munter att jag kastade mig över excel och gjorde den här sammanställningen av medelvikten månad för månad:

Trenden är som sagt väldigt tydlig i det långa loppet.

Redan den veckovisa sammanställningen ser hoppigare ut:

Det gäller att inte hänga upp sig på enskilda dagar, enskilda vägningar. Det är inte den där enda vägningen som betyder något ändå, eller ens en enskild vecka. Vikten går lite upp, lite ner. Så länge det går mer ner än upp är allt i sin ordning. Det är svårt att komma ihåg det bara, när vikten visar röda siffror i protokollet. En hållbar och permanent viktnedgång är inte en sprint, det är ett maraton.

Tack och lov hade Paula att göra, hon lekte med sina bondgårdsdjur och pysslade, medan jag grejade i Excel. Excel är verkligen bra, mycket mer kompetent än vad jag är. Som tur är har Microsoft stoppat in hjälpfiler nästan överallt så det är mest en fråga om att läsa, läsa och läsa sig till vad man ska göra. Och stava rätt. Precis när jag var beredd att ge upp, jag fick inte datastaplarna att göra som jag ville kom maken förbi och noterade stavfelet jag inte såg själv. Ridå.

Det blev jättefint när jag väl lyckades stava rätt.