En eftermiddag på tunnelbanan

En sak som slog mig när jag åkte hem var hur mycker folk luktar. Jag har förvisso ett ganska känsligt luktsinne, men just den här gången överväldigades jag av två unga tjejers doft. Som en fysisk attack, våldsamt kemikalieutsläpp rakt upp i bihålorna och halsen. Tinningarna började nästan omgående bulta, migränvarning nummer ett och luftrören började raskt krympa. Vi flyttade oss, eftersom situationen snabbt började bli ohållbar och jag funderade på vad de där två tjejerna tänkte på egentligen. De kan ju inte ha inbillat sig att de luktade gott, väl? För en dunk av den biligaste parfymen luktar inte gott, det luktar bara mycket. Det luktar mycket godare med en droppe exklusiv parfym som sprider sig sakta, man anar den svagt men man måste ta sig närmare personen för att uppfatta den på riktigt. Då har parfymen gjort sitt jobb, om det är locka till sig friare och potentiella partners. Dränker man sig i någon billig sörja får det motsatta effekten, folk drar sig undan. Men det kanske var det som var avsikten? Ingen av de där två tjejerna kan ha ett fast jobb var nästa tanke, när jag kommit ut ur doftmolnet. För jag vet få arbetsplatser som tycker det är okej att anställda luktar så där illa eller mycket, och få ställen där deras typ av klädsel skulle vara okej och inget av dem har arbetstider så tidigt på eftermiddagen. När jag funderat en stund på det där, en tankekedja som var betydligt längre och argare än nu, kände jag mig väldigt osocial och folkilsken ett tag. Jag insåg att även killar kan dränka sig i "luktagott" - jag har behövt fly rakvatten också. De kan också konsten att klä sig riktigt illa och fel till sin kroppstyp. Mer ofta än inte stöter man på de här människorna, de här männen och kvinnorna med missanpassade kläder och för mycket parfym, i tunnelbanan verkar det som. Det har inte med under- eller övervikt att göra utan självkännedom. I takt med att jag börjat intressera mig för kläder och utseende (något som jag var helt ointresserad av så länge jag vägde mycket) har jag upptäckt att det är viktigare att ha rätt kläder till sin kropp än att ha rätt kropp. Jag har sett jättevackra yppiga och kurviga kvinnor i rätt kläder, riktiga sexbomber, samtidigt som jag har sett normalviktiga åkerspöken som borde ha tittat en gång till i spegeln... Självkännedom helt enkelt. Det har inte med smink heller att göra, för några av de vackraste kvinnorna jag sett har varit (till synes) osminkade. De kanske hade något, vad vet jag? Men det var inget som drog uppmärksamheten till sig i så fall. Jämför det sen med några av "tvättbjörnsflickorna" som man ser lite varstans, i TV eller på stan. Skönhet, precis som väldoft, är inte så påtagligt och försöker man överdriva blir det lätt fel.

Kommentarer

1 oktober 2012 23:57

LadyG

Oftast kan jag ignorera de flesta dofter, som unken cigarrettrök, våt hund eller svettig människa (otrevligt men inte mer) fast just överparfymerade personer ger mig migränanfall och/eller astma beroende på hur mycket de hällt på sig. I värsta fall åker jag på båda, om det är något billigt skit de doppat sig i och då är det inte lika lätt att vara tolerant längre. :-)
2 oktober 2012 11:46

Tabirimiri

Känner igen mig men jag är rätt ljudkänsligt också börjar klaga så fort det är för högt. Men det här med känslig näsa har jag väl fått ärva mammsen är likadan hon.

Logga in för att skriva en kommentar.